Det låter kanske lite löjligt, men det finns faktiskt ett par låtar som i sin enkelhet är så bra att de faktiskt - lästa eller lyssnade på vid rätt tillfälle - gör att ögonen tårar sig på mig. Vete fan varför, de är väl rörande på nåt sätt, antar jag.
Hon flyttade ut till bergsjön
Hon flytta´ut till Bergsjön förra åretUt i kylan
hon har en etta där hon är ensam
med sitt barn. Dom går upp vid fem var morgon
Dom har långt att gå till daghemmet
En våt puss och en hastig kram
så skiljs dom åt
(fortsättning här)
Ut i kylan---
Du stinker öl
Ut i kylan
Vad gör jag nu?
Tar mej en iskall öl
Snor mej en iskall bil
Drar igång och kör
rakt in i helvetet.
Ut i kylan
Jag och min öl.
(Fortsättning här)
Läs även andra bloggares åsikter om nationalteatern, låtar, texter, tårar
17 kommentarer:
Nämen visstja... Farbror Punk. Måste förbi och hälsa på!
Klart verkligheten känns/känns igen.
Carina
Samlingsplattan är odödlig -
"kolla - kolla"
"sent en fredags kväll"
osv osv
Blir jag någonsin tårögd av Nationalteatern är det bara för att det gör ont att sån obegåvad och medvetet anti-bra musik är populär.
rigg: Jo do dat.
carina: Jo.
el: Antagligen är det så att man haar hört det när man var yngre och mottagligare - och så har det "fått plats" sen dess.
john: Men du gillar ju progg ;-D
"Livet är en fest" is da shit. Glöm och förlåt dem alla andra kvasipolitiska grötrim, i barmhärtighetens namn.
Prog = da shit. Progg = shit.
Jag tyckte faktiskt att proggen var jävligt härrrlig! Texterna OCH musken!
Joda!
Är det nån som har hört bandet Glaürk?
Nej...men du anonym har?
pf: Ja den har man ju också festat till ett antal gånger.
john: Hehe ... Magnus Uggla is da shit. :-D
stella: Joda! - Yoda!
anonym: Nix, men namnet låter som ett rollspelstroll, typ. :-)
Glaürk var ett punkband jag ett tag spelade bas i.
Namnet avser att vara onomatopoetiskt för hur en spya låter. Stockholms första riktiga hardcorepunkband var vi nog i alla fall.
john: fan va coolt :-D finns det inspelningar?
Ooooh, Nationalteatern. Såg dom första gången 1978 eller så i späd ålder.
Jag tyckte att återföreningsspelningen i Trägårn tidigt 90-tal var strålande. Rätt folk stod på scen också. 2008 är det en ganska urvattnad version tyvärr.
Angående "hon flytta ut till Bergsjön" så är det en riktigt fin låt. När Totta sjunger sista raden "hon har hela livet framför sig" så får jag alltid en klump i halsen.
Barn av vår tid är märkligt aktuell fortfarande. Och en av mina favoriter (trots att jag numera är föräldern till tonåringen - inte tonåringen..)
Nä, det finns - skonsamt nog - inga inspelningar av Glaürk.
Pseudonaja: Eller hur. Jag får också den där klumpen. Låten är helt enkelt hopplöst ödslig.
gina: Jupp, samma här. Nu är det ännu svårare att identifiera sig med texter som "thinnertrasan vandrar mellan husen". :-)
john: Nå, namnet lever vidare i evikhet. Och du borde nog skaffa rättigheter till namnet - annars blir det nog namnet på ett rollspelstroll. :-)
Skicka en kommentar