Grodyngel

Lördagen den första Juni och på en snöavstjälpningsplats i Skogås kan man fortfarande hitta snöhögar. Dessa högar består dock mer av sand och grus än av snö. Det känns rätt knäppt att vandra genom högt gräs, bland blommor och surrande insekter och med solen skinande ovanför sig, och då stöta på snö.



Fast det smälter fort undan. Ja, det har ju smält fort i flera veckor nu, men eftersom högarna var så stora tar det ändå sin tid. Och den smälta snön, den bildar sjöar där fördjupningar och diken finns.



Undras om man kan hitta grodyngel där, tänkte jag och böjde mig fram. Jomen sedär, små svarta skepnader, rätt många därtill, pilade ju omkring därnere i det kalla smältvattnet.



Jag stoppade ner näven i vattnet, inte helt olikt hur björnar fångar lax, kan jag tänka mig, och fångade upp en liten rackare.





Jag kikade närmare på den, tog några kort, och sen fick den återvända till sina kamrater. På engelska heter grodyngel tadpole.

Helgedomen övervuxen

Tänkte ta mig en sväng ner till helgedomen igår, när jag ändå hade vägarna förbi. Men vars fan var den? Jag stod en bit ovanför, så som man gör på det stället, och spanade. Det tog ett bra tag innan jag fick ögonen på nåt som verkade vara den. Jorå, där var den.



Helt övervuxen. Har jag nåt ansvar här? Nåt ansvar att hålla nån slags fason på stället? På kyrkogårdar och liknande ställen för tillbedjan har man ju det. Antingen att man håller i det själv, eller så betalar man för det. Jag får fundera på saken.

En kul kontrast till denna övervuxenhet får vi om vi hoppar tillbaks till den fjärde februari. Då var den också helt täckt, fast då av snö.

Sommarsolståndet 2012

Sommarsolstånd. Bränning av en "wicker man". Men ordet wicker betyder videverk/flätverk/korg, och min gubbe var ju faktiskt gjord av hårt sammanpressat toapapper (som jag, spånig som jag är, borde ha fattat inte brinner särskilt bra). Ändå är det en "wicker man". Den är menad som ett offer. Som en bön, en önskan om god skörd, riktad till najader, sylfer, diser eller vem som nu råkar lyssna. På tal om lyssna, förresten, så är det inget tal i den här videon, bara flöjt.



Tja, som sagt, brännbarheten var det si och så med. Förra årets gubbe brann bättre. Dock, det är tanken som räknas, tanken och den goda viljan.

Junikoll av Solrosroten

Det var bara en månad sedan jag var bortåt Solrosroten till, men nu gick jag dit igen, bara för att kolla läget, hälsa på skogsandar och lemurer och såna.

Solrosroten efter vintern

Häromdan hade jag förresten vägarna förbi den där gamla helgedomen, den med solrosroten, så jag bestämde mig för att ta en titt på'n, se hur den hade klarat vintern. Jag filmade. Av nån anledning blev ljudet lite konstigt, vilket kanske berodde på att det blåste rejält. Eller inte - jag är ingen ljudtekniker. I vilket fall som helst försvann delar av ord och meningar. Gud vad jag saknar min Panasonic-kamera.

Påskafton

Påskafton. Jag börjar med att springa en mil, och sedan, efter ett bad och en pizza, tar jag bussen till Farsta och går hem därifrån. Det är fint väder. Kallt, men fint. Inte som dagen innan, då var det kallt, snögigt och jävligt. Jag promenerade då också, och passade på att besöka Solrosroten.



Men på påskafton var det som sagt hyfsat väder. Jag tog en jävla massa kort med mobilen. Några av dem skickade jag till min lilla blogg Borotalco. Jag filmade också - en djurkyrkogård.

En lördag i februari

Kallt väder. Snöväder. Soligt väder. Fint väder. Promenadväder. Jag rörde mig bortåt Farstahållet. Snögen slöt sig tät och kallt organiskt kring allt den kom åt. Allt var bulligt och vitt.



Den här filmen fick en filmaffisch.



Min kamera hade ingen bra dag idag. Bara ungefär vart tjugonde knapptryck funkade. Det blev mest mobilen som fick tjänstgöra som kamera idag. Men det var kallt om händerna, så på vägen dit blev det inte mycket fotande. Jag gick snabbt och lyckades faktiskt bli svettig. När jag kom fram till Farsta satte jag mig på ett cafe och tog en kaffe.



Det är ett trevligt cafe det där. Rätt nytt tror jag. Ligger till vänster alldeles i början av centrumet, när man kommer från t-banesidan. Där satt jag och läste mail och twittrade.


Sedan kring nyår har jag bestämt mig för att tappa ca ett kg vikt i veckan. Hittills går det bra, men det hänger ju på att jag inte låter mig frestas in i fördärvet av alla godsaker som bjuds på ett cafe. Kaffe får räcka, och man får helt enkelt försöka tänka på annat än på godsaker.



Jag har förr ofta tyckt att det har känts lite stressigt att sitta ensam på cafe, jag har liksom svept kaffet och stuckit ganska snabbt, men sedan jag skaffade en mobil med internetuppkoppling kan jag sitta hur länge som helst.



Men allt har ett slut, även cafebesök, så jag började knata omkring bland butikerna. Utanför en skivaffär såg jag en reklam för Lalehs nya skiva som fick mig att tänka på omslaget till en PJ Harvey-skiva. Gjorde en jämförelse där på plats.



Sen kom jag på att den balla jättekulans (solen) sken borde utnyttjas så mycket det går så här års, så jag gick ut ur centrum. På vägen ut plåtade jag tre oldtimers som satt under en parfym och sminktillverkares skylt. Jag tyckte kontrasten var lite kul.



Jag gick en bit och då ringde brorsan. Det visade sig att han, hans exfru och en av hans ungar också var i Farsta centrum. Jag henkade med dem till Expert på nedre plan en stund. Det blev en del tittande på tv-apparater i olika tumstorlekar. Sen, när de hade dragit vidare hade mitt vandringssug tydligen gjort detsamma, för jag var mest sugen på att komma hem och ta ett bad. Så jag gick till bussen. Fick vänta en stund.

Snö på Solrosroten

En bön till Solrosroten, samt ett hål

På eftermiddagen, tjugohundraelvas sista eftermiddag, knatade jag bortåt Solrosroten till. Jag tänkte att om det nu ändå är en helgedom det där, ett ställe där man offrar och så, då borde man ju kunna be där också, be om att få bli bönhörd. Ja vafan, så ofta som jag nu har knatat dit, och lagrat upp grejor och grunkor där, borde vid det här laget nån rådig rådare ha sniffat sig dit och tagit plats och besjälat platsen. Ja, så kom jag då fram till denna kylans och frosten plats.



På vägen dit och därifrån blev det en del plåtande. Den nytillkomna kylan med tillhörande frost hade skapat om miljön lite grand. Bilderna blev rätt hyfsade, tycker jag, eller åtminstone blev de som jag hade tänkt mig. "Hyfsat" och "Som jag hade tänkt mig" kanske förresten inte är synonyma med varandra, jag vet inte.

Jag hittade ett hål i marken också. Kul, tänkte jag - där fick jag nåt att lägga till hålserien - det var ju jättelänge sedan sist. I samma veva tänkte jag: "Gott nytt hål". Hade jag haft sällskap hade jag sagt det högt, och lagt till ett "Höhö!", men nu var jag ensam så jag tänkte't bara.





Det såg ut att vara ca en och en halv meter djupt, och verkade inte innehålla nåt särskilt, lite sten och grus bara.

Knatar omkring samt kollar in Solrosroten

Natten mellan Juldagen och Annandag jul stormade det. På morgonen gick jag ut och promenerade. Tre saker skulle göras. Solrosrotens helgedom skulle inspekteras. All julmaten skulle skakas ner i benen. Stormens härjningar - om nu sådana möjligen fanns att hitta - skulle tittas på. Jag filmade lite.



Jag begär inte att du ska titta igenom hela sex minuters Blair Witch Project-skakigt kamera-arbete. Det är kul om du gör det, men jag förstår om du hoppar över. Så här kommer en resumé: Ja, julmaten skakades ner i benen och jag kände mig mindre däst och desto mera spänstig. Ja, träd hade fallit både här och där, vilket såg lite spännande ut. Och så här dränkt var Solrosrotens helgedom.

En oplanerad avstickare till Solrosroten

(Här är de andra svängarna dit)

O Solrosrot, Where Art Thou

Solrosroten, den 2011-11-11:e

En sväng bort till Solrosroten

Söndag. Känns lite knasigt. Mår lite knasigt. Kanske är jag på gång att bli sjuk? Nåja, i alla fall fick det bli en sväng bort till "Solrosroten" när jag ändå var ute och på väg till affären för att handla (det blev köttbullar).

Going back to the (solros) roots

Tja, det var väl läge för ett återbesök dit. Och vafan, jag bestämmer väl min egen religion!



(Här är de andra filmerna i serien).

Det höstas för Solrosrotens helgedom

Gode Gud, hjälp mig att göra kortare filmer. En och en halv minut kan få räcka. Hjälp mig Gud, att hitta karaktärsfastheten inom mig, att klippa hårdare i mina filmer. Amen.



Gud fader hörsammade inte min bön denna gång. Det har förresten alltid varit dåligt med hörsammandet när det har rört sig om längden på mina videor. Att be till andarna som bor vid Solrosrotens helgedom är det ingen mening med, för de vill bli filmade. Tråkigt nog, för deras del, är de praktiskt taget osynliga. Jag skulle behöva ställa kameran på ett stativ och filma dem en hel natt för att de skulle synas.

Vilka är då dessa andar som fylkas och flockas kring Solrosrotens helgedom? Tja, det är lite svårt att säga. Man får gå på tjänn, liksom. Jag för min egen del tror att dessa väsen är släkt med de gamla grekiska najaderna, för trots att det ser torrt ut vid Solrosrotens helgedom är platsen i grunden ett sankt och kärrigt ställe, åtminstone vissa delar av året.

Men dessa andar hör till en nordligare variant. De har päls. De är små och har päls och jag tror (men jag vet inte säkert) att de är ganska mysiga och trevliga till sin natur. De är som små, halvt osynliga bonobor, kan man nog säga.

Åter till solrosrotens helgedom

För ungefär en och en halv vecka sedan skrev jag en bloggpost som jag kallade Skapandet av solrosrotens helgedom. Detta är en fortsättning på - eller kanske en uppföljningen av - den posten. Fem minuter lång blev den, vilket kanske är i längsta laget. Jag försöker hålla mig kort, men jag kan inte riktigt.

Skapandet av solrosrotens helgedom