Jag tänkte på filmen jag gjorde häromdagen. En småmysig liten en-minutsfilm som det tog ungefär fem minuter att filma. Det jag tänkte på var att en sådan film antagligen får den reaktionen den förtjänar - tittaren offrar en minut av sitt liv och tänker kanske: 'Jaha, det var en liten film det.'
Och det är helt okej. Några högre hurra-rop än så förtjänar den inte, utan lönen för (den ganska lilla) mödan är att någon tittar på ens film över huvud taget. Men tänk om man lade ner mer tid. Nedan har du ett "manus". Det tog bara några minuter att skriva, men låt oss säga att det tog två dagar att värka fram det.
**********
Scen 1
[Kameran är placerad bredvid landsvägen, och behåller sin placering genom hela scenen.]
Dag: Bilar åker förbi ner mot rondellen. Ganska stadig trafik. Klipp till: Sen kväll: Trafiken har upphört. Det enda som hörs är en och annan fågel.
Scen 2
[Kameran är placerad närmare rondellen, och till vänster i synfältet syns en bit av vägens fortsättning åt det hållet. Den behåller sin placering genom hela scenen.]
Sen kväll (samma som ovan]: Ljudet av en cykel som närmar sig från vänster. Det ökar i styrka. Cyklisten susar förbi kameran på nära håll, och syns i bild i cirka 2 sekunder. Klipp till: Natt: Ljudet av en cykel närmar sig från höger. Cyklisten stannar framför kameran. Han hämtar andan en stund, och cyklar sedan ur bild. En krash hörs.
Scen 3
[Kameran är placerad på samma ställe som i scen 2, men nu vänd upp mot stället där den stod placerad i scen 1.]
Morgon: En död katt ligger på vägen. Från dess kropp löper ett blodigt cykelspår (en liten bit, innan det försvinner). Enstaka kråk-kraxande hörs. Efter en stund tonas trafikljud fram, samtidigt som bilden försvinner. Trafikljuden ökar i styrka allteftersom eftertexterna rullar.
**********
Ja, låt oss anta att jag var en väldigt pretentiöst lagd person, och att jag i ovanstående manus hade lagt ner hela min skäl. Jag hade läst in en massa symbolik i handlingen; varenda detalj - ljuden, kameravinklarna och allt det där - hade en mening. Filmen skulle dessutom ta ett dygn att tillverka, och jag skulle ägna en massa tid åt klipparbetet.
Men slutresultatet skulle ändå bli ganska likt den ovan länkade filmen (den som tog fem minuter att göra); lite miljöbilder i ett par minuter. Tittaren skulle inte veta att jag hade lagt ner hela min själ i den, och reaktionerna skulle följaktligen bli ganska likartade: 'Jaha, det var en liten film det.'
Med andra ord - vore det någon mening att ens försöka vara "seriös" (vad man nu lägger i det begreppet)? Jag menar, slutresultatet blir ju ändå detsamma.
---
Läs även andra bloggares åsikter om konstnärligt, pretentiöst, film
8 kommentarer:
Du ger helt enkelt fan i att använda döda katter i dina konstverk.
/Kattägare
pf: Nu höll jag för ögonen, så jag kunde inte läsa din kommentar. Men apropå ingenting, om jag någonsin gör en "konstnärlig" film - får jag låna din katt då?
Skarusökainpå Konstfack, eller? The Mighty Cat Disapproves och tillönskar dig en Tunnelbanevagn i stället.
PF: Jag kan klottra den katten i en t-banevagn. En sådan galenskap gör säkert att jag hamnar på psyket (pga motivvalet) = Två konstflugor i en smäll. :-)
...själv väntar jag bara på att konstverket "bankrån" genomförs av någon K-elev.
Bra för studielånen, typ.
pf: Ja, det blir lyckat oavsett om man blir fångad.
Han där i Sankt Pölten, Österrike, kanske han kan söka bidrag för sitt 24 år långa konstverk? Det verkar vara högt i tak på Konsfack.
*OBS* Ironi, satir. Whatever *OBS*
pf: Högt i tak verkar inte ha varit just hans bästaa gren.
Skicka en kommentar