1: Man tror att naturfenomen, typ åska och jordbävningar, är yttringar av någon högre makt.Jag tillhör den stora pöbeln utan stenkoll, de i punkt sju, och har följaktligen ingen koll på religion heller. Så om någon som har koll på religion har en miljon invändningar till mina tio punkter har denne säkert helt rätt.
2: Man tror att ting, typ träd och stenar, är besjälade på nåt vis.
3: Man börjar tillbe dessa ting, och de kroppslösa naturfenomenen förtinglas genom att man tillverkar föremål som ska symbolisera dem.
4: En slags mash up uppstår. Tingen och fenomenen uppgår i gemensamma 'gudomar' - som kan tillbes i form av tillverkade figurer, statyer och liknande, men som lika gärna kan bes till var man än befinner sig, och helt utan själva fetischen.
5: Gudomarna blir mer eller mindre "statliga" eller "officiella". De har olika namn i olika länder, men de har ungefär samma bakgrunder och funktioner.
6: Det blir jobbigt att hålla reda på alla, för de är många. Dessutom har de en tendens att dela upp sig i olika avatarer. Fortuna, lyckans/slumpens gudinna i Rom, till exempel, hon kom i flera former, som Fortuna för hela folket (i Rom), Fortuna för just den aktuella dagen och så vidare, och så vidare. Och likadant var det säkert med de andra gudarna. Jobbigt, som sagt.
7: Pöbeln - den stora massan utan stenkoll - ber säkert till vad som helst, i alla fall de fattigaste. De ber för livet till vem det månde vara som kan vara dem till hjälp. De ber till de "officiella" gudarna de känner till, och de ber till små hemtillverkade figurer.
8: Någon dyker upp och säger att det bara finns en enda gud, nämligen: GUD. Till dem som tycker att detta låter alltför enkelt säger han att denna enda GUD kommer i avatarer och inkarnationer han med, men inte så många.
9: Fattilapparna köper konceptet eftersom det verkar enkelt och effektivt, och det sprider sig överallt. De styrande hamnar lite på efterkälken (typ gammelmedia/"riktig media" vs bloggare) och känner sig därför tvungna att styra upp saken.
10: De styrande bestämmer att det bara finns en gud, och i och med det är GUD ett faktum.
Men det spelar ingen roll, för det jag tänker på handlar om detta: Är det egentligen inte ganska tråkigt med bara en gud? Om jag vore lagd åt att tro så skulle jag nog hellre ha en liten figur, en amulett eller nåt, att be till. Och jag skulle hellre be till gudar som är anpassade till olika sorters situationer. Bara en enda gud känns så vagt och allmänt på nåt vis - lite kraftlöst.
Men nu är jag inte troende, och det är ingen idé att försöka få mig till att bli det heller. Det här var bara en liten tanke jag hade, och som jag i vanlig ordning förtingligade till alldeles för många ord.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gud
15 kommentarer:
Dessutom - även om gud är fullkomlig och allsmäktig och bäst på alla sätt och vis, så låter det lite väl svårt för EN gud att hålla reda på ALLA människor. Samtidigt. OCH alla djur. Man kan få prestationsångest för mindre.
Så fler gudar än en är nog bra.
Jag har bara en kommentar... Ord UPP, Broder...!!!
En rätt god tanke, tycker jag.
Men tänk på hur mycket makt prästerna i olika tider och religioner lyckats roffa åt sig genom att hålla reda på alla gudarna! Nå, de lyckas förstås rätt bra med att övertyga folk om att de behövs även om det bara finns en gud.
Cecilia/Yksi/ab: Är det inte japanerna som pysslar med nån slags förfädersdyrkan? Det kanske är några andra, jag minns inte, men det låter ju lite sympatiskt på nåt vis. Lite som när Russell Crowe i 'Gladiator' hade sina små gubbar som föreställde famliljen, typ.
De första punkterna håller jag med om. Men jag tror att det handlar om att försöka påverka utvecklingen på något vis. Man tillber Den Gamla Eken i hopp om att Den gamla Eken på något vis ska underlätta tillvaron för en.
Resten handlar i mina ögon om att religionen (den västliga) blev ett härskarredskap, ett sätt att kontrollera populasen.
Hagalna jag börjar genast fantisera om en liten amulett. Lång kedja i guld med liten karbinhake, så att jag kan växla mellan alla olika gudasymboler.
Ooops...spårade jag ur nu igen? Btw, tror mer på min egen förmåga till förändring än några skäggiga gubbar i himlen.
Och en annan grej: Du vet väl att texttv fyller 30 år idag? Nästan tårtläge...
(önskar att jag avstår från att trycka på publiceraknappen, men det kommer inte hända)
pf: Den gamla eken har gjort mycket för mig. En gång vann jag 25 spänn på en trisslott. Tacka eken för det. :-)
Pim: En egen liten avgudabild, visst vore det kul om man kunde tro.
Vi ber till ditt ännu ej införskaffade smycke samt till den gamla eken att text-tv ska finnas många år till.
CD-skivan är oxå 30 nu. Precis som du, Pim?
En anledning som gör EN gud till ett bättre koncept är att man då också kan göra den allsmäktig. Har man flera gudar så blir den omedelbara frågan om två av dem verkligen kan vara allsmäktiga samtidigt. Dvs kan den ena trolla bort den andre om den vill då? Och om de INTE är allsmäktiga, ja varför öht tro på dem?
Som en konsekvens av tvivel i ett tidigt stadie av människans utveckling så måste man åtminstone till att börja med se de dyrkansmässiga problemen med en massa smågudar utan någon viktig makt. Alla stora polyteistiska religioner har i regel ett system idag som gör en gud till den huvudsakliga och alla andra till mer symboliska. Det gäller inte minst hinduism - alltså kan man absolut säga att polyteism är en tillfällig och bristfällig teologisk lösning som ofta överges till fördel för monoteismen som är teologiskt starkare.
Sen att polyteism ofta är "trevligare och folkligare" är såklart sant. Och fylld av intressanta mytologiska berättelser.
Men rent teologiskt är polyteism alltså inget vidare och det är förståeligt varför monoteismen dominerar bland religionerna idag och att tex hinduism egentligen bara till ytan är polyteistisk.
Terra: "trevligare och folkligare och fylld av intressanta mytologiska berättelser". Tycker jag trumfar över teologiskt starkare. Men jag fattar vad du menar.
Till exempel katolikerna löser ju problemet med en allsmäktig gud versus en massa andra tillbedbara gudar genom att ha helgon. De ersätter ju på sätt och viss de tidigare smågudarna. På så sätt blir också pöbeln nöjd.
Ullah: Eller hur. Och det funkade ju skitlänge. Men lite fantasilöst är det allt - inte av upphovsmännen - men för utövarna.
Jag har lite samma inställning som jag tror att du har: jag tror på allt.
henrik: Allt, precis allt. :-D
Skicka en kommentar