Andrea Minuz drar åt tankeskruven ännu ett varv genom att införa italienarnas rätt självupptagna (och självplågande) älsklingsbegrepp, italienità. Det är lika luddigt som danskhet i Pia Kjaersgårds Folkeparti – och lika användbart till att hylla eller häckla en tänkt enhetskultur i ett land. Fellini skulle varit helt fängslad av det motsägelsefulla i ”italienskheten”. Dess baksida var inte bara det exploaterade folket i La Strada, utan också lättingarna i Det ljuva livet.
Italienità, Danskhet, Svenskhet ... jag undrar om varje land eller nationalitet har ett sånt ord. Finns till exempel Kinesiskhet? Eller för att ta ett småttigare exempel - Togo. Togo är en stat i Västafrika, och där bor togoleserna. Finns det nåt som heter Togoleshet? Om det gör det kanske det inte heter så, utan kanske Toghet? Och det var lite det jag funderade på när jag läste artikeln - hur man översätter ett främmande ord. Jag läser:
Men också det svårbegripliga ingår alltså i ”italieniteten”.
Här får alltså artikelförfattaren "italienità" till "italieniteten". Jag gick i skolan på den tiden man fick betyg på en ett till fem-skala, och på den skalan fick jag sällan mer än en tvåa, så jag kanske inte är rätt person att hålla på att tycka, men jag tycker att "italienskheten" låter mycket bättre.
Nå, skitsamma, bra artikel i alla fall, och nu blev jag sugen på att se om "Amarcord" (för sisådär miljonte gången).
9 kommentarer:
Italitistisk film, det där.
Clam: Jo. Finns det förresten några nihilistiska filmer?
Bröderna Marx, kanske?
Clam: Det ska vara de då. :)
Älskar Amarcord. Kan vara världens bästa film.
Förresten vilken snygg logga du skaffat! Har du tecknat själv?
Anna: Håller med. Jag sätter förresten Fellini högre än Bergman. Möjligen opatriotiskt av mig. :)
Nix, bilden kommer från Struwwelpeter: http://www.seligorscastle.zoomshare.com/42.html
Å den gamla. Väldigt snygg i vilket fall.
:)
Skicka en kommentar