"Det är mycket därför jag gillar din blog - det
är ofta lite koko men alltid smart".
"Stationsvakts blogg lyser av blogglust och
blogg-glädje".
"Som stationsvaktkonnosör så gillar jag att han i version två punkt noll lyckats få med sig mycket av det speciella utseende som alltid varit pricken över i:et när det gäller hans sida!"
Jag anger inga källor, hoppar över det.
Vad är det med mig och smicker?...eller beröm?....eller uppskattning? Jag vet inte. Jag vet bara inte hur jag skall hantera sånt. Hade jag fått ovanstående uppmuntringar IRL så hade det varit enkelt - jag hade helt snabbt skojat bort det och bytt samtalsämne. Så funkar jag. Mina närmsta vänner vet det, så de ger mig inget sånt nu för tiden. Vad de kanske inte anar är att jag älskar sånt i själva verket, jag lever länge på det, fast det kan verka som att jag inte tål det.
Så är det. Beröm mig gärna. Smickra mig - ni kommer för alltid att bo i mitt hjärta om ni gör det. Men förvänta er bara att jag reagerar med skumma undanflykter på berömmet. Vanliga människor säger kanske bara: -Tack, det var snällt sagt. Men inte jag alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar