"....miljonprogrammets förorter. Där säger man ”guss” i stället för ”böna” och
”ayna” i stället för ”snut”. Nya kulturer tar med sig sina ord och utryck och
sakta men säker letar sig slangspråket in i vardagssvenskan."
Nja, säger jag. Jag bor själv i en förort och har själv tonårsbarn, såna som borde vara "den nya svenskans" förkämpar. Jag borde höra dessa uttryck ofta; när jag är i centrum, när jag träffar barnens kompisar, ja överhuvud taget. Nja säger jag därför att jag sällan hör "guss" och "ayna". Och när jag hör det, så låter det väldigt inlärt och osäkert.
Här är några ord ur artikeln:
Bainams = Invandrare
"Vi bainams har ofta osvenska efternamn"
Ocho = Spana
"Ocho in den där snygga tjejen"
Umek = Mamma
"Den lilla bebisen suger på umeks tutte"
Nå, hur många har hört de här uttrycken...ens i Tensta centrum? Inte jag i allafall. Ärligt talat så misstänker jag att "Rinkebysvenskan/Rosengårdssvenskan" är en journalistprodukt. Man vill ha något att skriva om, och samtidigt verka lite vidsynt. Ok, vissa ord har vunnit spridning, t.o.m till mig.
Ord som jag vet används:
Abou = Kolla, Wow
"Abou!! Jag sparkar en sittande snubbe i huvudet...Abou!"
Baxa = Stjäla
"Vi baxar en bil ikväll"
Capish? = Fattar du?
"Du skall bjuda mig på snus...Capish?"
Och ett antal till....
Ordet Capish? är ju inte särskilt nytt förresten, det är ju gammal maffiaslang från när jag var liten. Jo, som jag sade och ville komma fram till var ju att journalisterna gör det till nåt det inte är egentligen. Och som (den, som det verkar, genomsympatiske) Dogge säger:
– Man ska inte ta det så allvarligt. Slang är mest på skoj. Men det har ju alltid till viss del används för att hålla folk utanför. Det är en identitetsgrej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar