Jag har lite katastrofkänning. Man kan ju dö av vad som helst. Yttre katastrofer och inre. T.ex har jag de två senaste dagarna gått och kissat stup i kvarten, onaturligt mycket alltså. Det känns som en inre katastrof; tänk om det är prostatacancer eller nåt. Samtidigt spolas folk bort som flugor av jättevågor.
Och skulle jag klara mig från prostatacancer (hjälp!) och från jättevågor (mindre hjälp!), så återstår ju ändå asteroiden.
-----
Förresten, tänk vad många kändisar som höll på att bli bortspolade:
Stenmark
Babsan
Lizette Pålsson ("schlagerstjärna")
Lotta Bromé
Niclas Wahlgren
och papperstidningarna rapporterar om att Johan Rehborg, Joe Labero och Magnus Uggla även var där. Kändistätt med andra ord. De har det väl körigt just nu, mycket att tänka på. Ägnar de någon tanke på min prostata...nä, troligen inte.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar