Bara en morgontanke, en fundering så här på söndagsmorgonen i väntan på att kaffet skall koka. Jag tänkte på kyrkogårdar - att de alltid lägger en lika stor mängd jord ovanpå graven, som kistans volym är. Detta för att när kistan pga trycket ovanifrån och pga att den har tagit stryk av den omgivande fukten - faller ihop. Vad jag förstår så är det uträknat att marken blir platt då. Fast det kanske är en myt, jag är inte säker.
Tanken var i allafall att: vad läskigt det måste vara att gå omkring på kyrkogården på natten, som kyrkogårdsarbetare eller vakt eller nåt, och h ö r a ljudet av detta ihoprasande: "thuuuump". Man vänder sig om och ser ingenting. Man hör bara ljudet av när gropen stabiliserar sig och jorden kilar in sig i springorna runt liket: "krunsh" "ssssspraaak".
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar