Självuppskattning

Jag tänker på det här med självförtroende. Eller snarare självuppskattning tror jag; att man tycker sig vara värd minst lika mycket som andra. Man kan illustrera det med följande situation jag var med om härom dagen:

Jag och en kompis handlade i en mataffär. När vi hade handlat klart och nästa kund var igång kom kompisen på att han hade glömt att köpa något, en billig grej, nio spänn tror jag. Han gick in igen och hämtade grejen som låg precis innan kassan. Han visade upp den för kassörskan och höll fram jämna pengar: "Här ... är det okej?!". Kassörskan blev grinig och ville att kompisen skulle ställa sig sist i kön, men kompisen hävdade, helt logiskt, att det var ju ändå precis efter att han hade handlat och att det fanns jämna pengar, en skitsak helt enkelt. Kön sade naturligtvis ingenting. Det hela gick kompisens väg.

Att stå på sig, även om man kanske är l i t e fel ute, inte r i k t i g t har "reglerna" på sin sida är ett exempel på ett slags självförtroende, eller snarare, självuppskattning som jag finner väldigt attraktivt hos en människa. Varför är det så? J a g är verkligen inte på det viset. Jag hade inte ens frågat kassörskan om det var okej. Jag hade snällt ställt mig längst bak i kön. Sån är jag.

Sån är jag, och det är antagligen därför jag finner det där a n i n g e n s hänsynslösa draget så tilldragande. Nu menar jag inte nödvändigtvis att det gör personen tilldragande, det är stilen jag menar, självförtroendet.

Att vara som jag är, och det är säkert många, gör det omöjligt att sälja något. För att sälja något måste man göra reklam för det, och att göra reklam för något i ens ägo är lite som att göra reklam för sig själv. Och om man gör reklam för sig själv betyder det att man måste "leverera", man måste visa sig vara värd pengarna så att säga, och det är man ju inte.

Om man inte är värd pengarna så måste man ju visa det. Man måste göra antireklam för sig själv. Men om man som i mitt fall är lite narcissistisk...nej, fel ord... gillar sig själv och egentligen vill visa upp sig i jakt på smicker, ja då krockar antireklamen med hur man är - den vänds inåt, med jag vet inte vad som följd. Egentligen handlar nog det hela om rädslan för att orsaka besvikelse, för då blir man inte omtyckt.

Ja, då har jag väl svamlat fördigt för den här gången.