Det är mycket Thailand nu. Jag hörde precis någon på jobbet berätta om en familj hon känner. Tydligen sitter just nu den yngste sonen på ett plan hem, en trettonåring, resten av familjen är troligen bortspolade. Med så många svenskar där så lär väl alla på ett eller annat sätt känna någon som är där eller någon som har anhöriga som är det.
Varför åker man till Thailand? Om man vill ha sol och bad så finns ju det på närmare håll. När man har sett intervjuver på tv om våg-katastrofen så verkar det vara mest män och deras familjer, och de verkar vara i 40-årsåldern. Kanske några år yngre förresten, äh jag vet inte. Vad gör de där? Varför inte Mallis? Är det för kulturen....det vackra träsnideriet ? Eller har man annat i bakhuvudet? Fast då behöver man ju inte åka dit.
Troligen är det ett mode. Thailand är antagligen vad Australien var för 15-20 år sedan. Jag fick ta mig långt ut i djungeln för att slippa höra svenska när jag var där 1987. När jag inte var i djungeln så brukade jag "bodysurfa". Jag minns att om man missade en rejäl våg och hamnade under den så kände man sig rätt liten. Och "mina" vågor var väl som mest tre meter höga. Lägg till 10-15 meter på höjden så fattar man att de vågorna inte är att leka med.
Norska "Verldens Gang" har två bildserier med jobbigt innehåll ur scenerna som följde på katastrofen. Man kan undra hur fotograferna lyckas "stänga av sig" när de jobbar: #1 #2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar