Jaaha

Min farfar är död nu sedan ett tag tillbaks. Jag drar mig till minnes en sak om honom; när jag och mina ungar brukade hälsa på honom hade vi alltid kul när vi plingade på hans dörr. "Pling" ....."jaaha". Så var det, alltid när man hade plingat hörde man honom bekräfta att besöket var kommet medelst ett "Jaaha". Det kan också ha varit "Ahå" han sade, man hörde det liksom svagt bara. Det slog aldrig fel, vi stod där knäpptysta och väntade på lätet. Det var trevligt - det var "han" liksom.

Antagligen är vi bara fyra personer som minns hans "Jaaha", jag och mina tre barn. Det är möjligt att andra släktingar har tänkt på det, men troligen inte. Jag tror dessutom att han bara lät sådär de sista åren. Det som slår mig nu är att minnet av "Jaaha"-et kommer att dö med oss. Om allt går som det skall och att jag och ungarna dör i rätt ordning kommer minnet antagligen vara helt borta senast på 2090-talet, sedan är det som att det aldrig hade funnits, just hans "Jaaha" (eller om det var "Ahå").

Det gör en förbannad, att döden är ett sånt jävla slöseri. Ok, det kan tyckas som att förlusten av ett "Jaaha" inte är något, men det är det. Att en kunskap eller en genialitet dör med någon gör inte så mycket, för vi är massor med människor på jorden som ständigt förökar oss så någon kommer säkert att födas med samma egenskaper till slut - det är bara en tillfällig förlust. Men någons sätt att säga ett ord som bara denne någon gjorde, det går inte att återskapa, och det är jäkligt synd. Å andra sidan, vem skulle ha användning för ett speciellt "Jaaha" som inte är närmast berörd? Kanske ingen.

Vad lämnar man förresten själv efter sig, förutom en jävla massa bokstäver i en blogg? Bokstäver som inte ens finns på riktig. Fast jag har läst om teorier som går ut på att inget någonsin försvinner. Att det lagras någonstans, kanske i tillvarons och universums innersta struktur. Detta skulle betyda att farfars "Jaaha" finns kvar, och även min blogg. Att jag skriver om "Jaaha"-et ökar kanske t.o.m dess sannolikhet, förstärker det liksom, gör det lättare att söka på när någon i framtiden surfar på informationen som aldrig försvann.

Tänk om det blir så att det räcker med att söka på "Jaaha" i framtidens kosmiska internet, så får man fram en bild av farfar. Det kanske t.o.m går att återskapa honom, eller mig, eller min blogg. Någon i framtiden kanske får för sig att återskapa hela jorden från början till slut. Denne någon kanske är den allra sista, och när denne dör blir det inget mer. Han/hon kanske måste återskapa jorden igen för att livet skall leda fram till att just han finns. För att kunna finnas.

Den här posten blev ungefär fem gånger så lång som jag hade tänkt. Antagligen vann inte posten på det. Men medan jag skrev så glömde jag att jag fanns för en liten stund, att jag inte existerade, och att det var ok ändå. Bra memento mori-terapi helt enkelt.