Blå tare

Tare är skydd för lår och höfter och är en del av en bogu, och används alltså i kendo och naginata. Det består av tätt sytt tyg. På mittflärpen sätter man en påse som heter zekken där ens namn och klubb/landslag står, så att de man möter kan känna igen en. (Susning.nu)

En slags skyddsutrustning alltså. Det ligger ju en brutal ljudlikhet mellan den blå taren och blottaren (övriga kopplingar mellan de båda är mer oklart). Blottare är ju fridfulla figurer har man hört. Ena tragiska, lite lustiga stackare som dyker upp när flickorna minst anar det. Ett skämt helt enkelt, nån som alla tjejer har råkat ut för - nån de inte egentligen behöver vara rädda för... eller:

En bortglömd riskgrupp är blottare som nästan alltid döms till böter för ett ringa brott. Men, påpekar Elisabeth Kwarnmark, nordamerikanska studier har visat att våldtäktsmän ofta börjat genom att ha blottat sig för någon. (SvD)

Sedärja, det kanske är en Chikatilo i vardande som står där och flashar med snorren, nån att ta på allvar. Konstiga kopplingar tycks dominera mina tankar idag, för jag kom att tänka på att man (nä, inte jag) kan råka bli en ofrivillig blottare. Du vet - den där snoppförlängaren i Aftonbladet, den man ska ha på sig 6-9 timmar om dagen. Om man som jag jobbar mycket och sover lite, ja då blir det ju att man måste bära den på stan ibland - på väg till jobbet t.ex. Och hur tusan skall den få plats i brallorna?