Fästingar. Ja just det, fäst Ingar däruppe på den kroken, där kan han hänga. Flämt åsido så har jag alltid ogillat fästingar så jävla oskarpt. Ganska ogrundat kan tyckas, för jag har nog aldrig haft någon fästing attachad på min kropp - sugandes. Nä det är en helt ogrundad (beep - upprepning) skräck jag har för dem, kan vara något nedärvt; en genernas the Grudge kanske.
Nu har jag fått höra att den sena kalla jobbiga vintern även känns kall och jobbig för fästingar, så pass att många av dem dukar under faktiskt. Va bra! Även getingar får sig en hård fläng av (snö)flingan sägs det. Det kan de ha! Däremot vildsvin och vargar kunde det vara gott om, gärna runt knuten, jag är inte rädd.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar