När jag skrev texten "Dessa rabiata ..." fick jag en hel del kommentarer. Det föreslogs Rabiata Talibaner, rabiata antifeminister och hundar och katter och allt möjligt. Själv kom jag att tänka på en av de allra första videofilmerna jag hyrde: Cronenbergfilmen Rabid. På den tiden, i hemmavideons barndom, var allt rött mycket rödare än nu, och bildkvalitén var inte att leka med; det var grådaskigt och hoppigt. Allt detta gav en slags dokumentärkänsla tänker jag nu. Antagligen bidrog detta till att italienska skräckisar av såna som Dario Argento, Umberto Lenzi, Lamberto Bava, Mario Bava och allt vad de möjligen kan heta blev kultförklarade - filmerna blev helt enkelt läskigare pga den låga kvalitén.Rabid ja, jag minns inte så mycket, men jag har för mig att de som drabbades av detta tillstånd (mest tjejer vill jag minnas) fick en slags freudiansk spetsig utväxt under sina armar som de penetrerade killar med. Klart att man blir taggad av såna snarstuckna flickor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar