Take my skägg awaaaaay

I förrgår kväll fick jag plötsligt för mig att plocka bort det där skägget jag har haft mesta delen av vintern. När jag kom till jobbet - så märkte ingen förändringen. Varför är det så? Det kan vara så att skägget så naturligt smälte in i mitt ansikte, att det fortfarande var "mig" man såg - trots skägget. Att det varken gör till eller ifrån att jag har skägg.

Igår var jag och Paola iväg till optikern. Hon skulle äntligen beställa ett par brillor. Hon hade varit där ett gäng gånger innan, och velat fram och tillbaks. Till slut fick undertecknad följa med och så att säga vara droppen som fick bägaren att rinna över.

Jag hjälpte henne att få ner antalet glasögon till tre par. Ett av paren hade rätt tjocka plastbågar, de var lite avlångt kantiga, lite "kulturella" om man så vill. Både hennes syrra och mamma äger liknande. Snygga förvisso, men tog på något vis överhanden - man såg glasögonen i första hand. Så de gick bort.

Kvar blev två par med ganska tunna metallbågar, ett par "silvriga" och ett par "svarta". Båda var snygga och diskreta på samma gång. Jag föredrog de svarta - och till slut hon med. De hade den egenskapen att man, om man hade träffat henne när hon bar dem, inte skulle komma ihåg riktigt om hon verkligen hade haft dem på sig. Ändå var de inte försvinnande anonyma, utan just snygga - fast på ett diskret sätt.

Jag hoppas att det var nåt liknande med mitt skägg.