Ska man tycka synd om Runar nu? Inte jag! Jag får en bild av en mellanösternaktig bonde som jagar runt i en liten inhägnad. Han jagar sin tjockaste lilla julgris - som springer för glatta livet längst staketet och är livrädd för att bli infångad. Skär, tjock och med blossande rosa kinder.
Det är en rolig bild - förutom att jag inte tycker att Runar förtjänar att bli slaktad och förutom att muslimska mellanösternbönder nog inte skulle ha en gris på bordet. Men på nåt vis känns det som om Runar har pöst och pustat alldeles för länge nu, som en slags rock'n roll-Jesus. Det är bilden av runar jag skulle vilja se slaktad.
Men samtidigt tror jag att sveriges muslimer biter sig i svansen när de jagar efter denna oförargliga tönt. Jag menar - låt Runar ha sina obildade okunskaper för sig själv och de sina. Det är ju ändå så att Islam växer av sig själv i Sverige, antagligen bra mycket mer än den kristna tron gör. Allt negativt muslimerna tar sig för kommer bara att hamna på dem själva.
Jag tror att medel-Svenne inte bryr sig så mycket egentligen, han är varken negativ eller positiv. Han tycker nog att moskén på Södermalm är en snygg byggnad och ett trevligt inslag i stadssiluetten. Men det kan ändra sig.
Innerst, innerst, innerst inne går nog många svenskar och berömmer sig över att de är så öppna, så frimodiga i sitt mottagande och accepterande av främmande religioner, typ "Alla har rätt till sin tro" och sånt. Men "missköter" sig muslimerna och inte är "tacksamma" kan nog medelsvenne tänka: "Äh! Här går jag och tänker trevliga tankar om mina medmänniskor som råkar vara muslimer, så håller de på med sitt Al-Qaida-skit ändå....är det så de tackar mina vänliga tankar?"
Äh, muslimer. Sluta jaga tjockisen. Låt honom vara - han kommer ändå tids nog att spricka av sin egen förträfflighets tryck. Bismillah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar