Vem skriver man för?

När jag började blogga var det lätt. Jag skrev mest för mig själv och möjligen för nån oidentifierad och högst eventuell läsare. Antagligen var jag rätt säker på att jag själv var den enda läseren förresten. Nu är läsarna fler, och är dessutom inte nån homogen klump.

De som läser min blogg är:

1. Bloggare från blogosfären.
2. Vänner och bekanta.
3. Folk som Googlar efter nåt visst ämne.
4. Folk som har hamnat hos mig helt oförhappandes.
5. "De nya".

"De nya" ja, vilka är de då? Jo, det är folk som har hittat hit på sistone. Helt plötsligt märker jag att folk kommer hit via DN, som ju har skrivit om bloggning. Via Attention. Och nu senast då, via Bloggomröstningen i Internet World.

Den första och största gruppen är såklart bloggare från blogosfären. Dessa kommer nog alltid vara den största gruppen. De "känner" jag och de "känner" mig - de vet vad jag går för och vad man kan vänta sig från mig. För dem kan jag skriva avslappnat och oengagerat - de känns trygga på nåt sätt.

Och nu på sistone då - "de nya". Det är ett stort gäng som uppträder klumpvis. De består inte av Svenne Banan som slösurfar efter porr och bilar och hamnar hos mig av misstag och sticker lika fort igen. De är ändå rätt aktiva typer, såna som på något vis har gjort "ett val" när de trycker på länken som leder till exempelvis mig. Hur skriver man för dem?

Jag antar att man skriver som man brukar skriva: skriva bara. Men samtidigt får jag lite prestationsångest - jag borde vara duktigare. Jag borde stava rättare. Jag borde vara mindre navelskådande. Jag borde hitta intressantare länkar.

Egentligen är det ju inget att prestationsångesta om, men jag är en sån där som aimar to pleasesa, jag bara är sån. Ett litet dilemma helt enkelt. Kanske inte om man jämför med HIV-katastrofer och andra pandemier och världssvälten och så - kanske inte.