När jag såg den här bilden kom jag att tänka på filmen "Bäst i Sverige" som gick på tv häromdan. Jag tittade inte så noga, blippade mellan kanalerna, men såg ungefär vad den handlade om.
Den handlar om pappan, Michael Nyqvist, som varje morgon tar blåstället och hammaren med sig och går till jobbet - han är snickare. Men egentligen är han inte det - han är städare. Han skäms för sitt jobb; är man snickare är man en lyckad man och är man städare är man en misslyckad. Men en dag smyger sonen på honom och hemligheten avslöjas.
Lite samma sak är det för mig och mitt väktarjobb. Men jag vägrar att skämmas. När barnen var små tyckte de såklart att väktare, det är ju världens coolaste jobb. Men vartefter åren gick insåg de såklart att polis, det är ju mycket coolare. Nu är de så stora att det mest handlar om att de stör sig på att jag inte drar in tillräckligt mycket pengar.
Men egentligen handlar det om samma sak: tjäna mycket pengar = Lyckad. Dra in lite pengar = Misslyckad. Och det är inte bara barn som tänker så, utan hela samhället - och kanske jag med. Drar man inte in mycket pengar är man oambitiös, ingen "go getter", och i värsta fall lite dum.
Jag har hört att sopgubbar tjänar rätt bra. Egentligen säger det sig självt att sopgubbejobbet är bra mycket slemmigare och segare och tyngre än det som de som drar omkring med kvasten på kontor utför. Men hör man att sopgubbar är misslyckade? Nix.
Allt detta kom jag att tänka på när jag såg en liten bildserie om de som tillverkar knulldockor. Hur förklarar man det för sin 7-åring?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar