måndag, maj 02, 2005

Davy's on the Road Again


Davy's on the road again
Wearin' different clothes again
Davy's turning handouts down
To keep his pockets clean

All his goods are sold again
His word's as good as gold again
Sez if you see Jean now ask her please to pity me

Jean and I we moved along
Since the day - down in the hollow
When the mind went driftin' on
And the feet were soon to follow

Davy's on the road again
Wearin' different clothes again
Davy's turning handouts down
To keep his pockets clean

Sayin' his goodbyes again
Wheels are in his eyes again
Sez if you see Jean now ask her please to pity me

Downtown in the big town
Gonna set you back on your heels
With a mouth full of memories
And a lot of stickers for my windshield

Shut the door
Cut the light
Davy want be home tonight
You can wait till the dawn rolls in
You won't see our Davy again

Davy's on the road again
Wearin' different clothes again
Davy's turning handouts down
To keep his pockets clean

Sayin' his goodbyes again
Wheels are in his eyes again
Sez if you see Jean now ask her please to pity me
Downtown in the big town

Gonna set you back on your heels
With a mouth full of memories
And a lot of stickers for my windshield
Shut the door
Cut the light
Davy want be home tonight
You can wait till the dawn rolls in
You won't see our Davy again
Jag vet, sångtexter i bloggar ger ju inte mycket, men vad fan - jag ville mest kolla om jag kunde lägga in en tabell här - som hos Radio BGAN.

Jo, jag blev lite förvånad när jag stötte på, vad som jag trodde var en
Manfred Mann-låt, inne på The Bands hemsida. Det visar sig att det är Robbie Robertson i sällskap med någon John Simon som har gjort låten. Den finns på John Simon-skivan "John Simon's Album". Hur låter den? Jag har bara hört Manfredvarianten.

Den låten - och resten av låtarna på superalbumet
"Watch" - är "Sagan om ringen" för mig. Konstigt va ... Men så är det - när jag läste Tolkienböckerna för första gången levde jag mig verkligen in i dem. När man är ung så lever man verkligen böckerna man gillar. Samma sak var det med musiken.

För mig blev "Davy" och kanske särskilt "Martha's Madman" (från samma skiva) helt synonymt med Frodos och Sams öden och äventyr. Att jag skriver detta är kanske för att jag vill lite grand hylla - eller kanske minnas med ömhet - den Johnny som satt där i pojkrummet, uppkrupen i sänghörnet och levde i en annan dimension.

Jag tror inte att han är död - långt därinne, under skikt och skal av erfarenheter, glädjar och motgångar sitter han nog fortfarande där.

Inga kommentarer: