Davy's on the road again Wearin' different clothes again Davy's turning handouts down To keep his pockets clean All his goods are sold again His word's as good as gold again Sez if you see Jean now ask her please to pity me Jean and I we moved along Since the day - down in the hollow When the mind went driftin' on And the feet were soon to follow Davy's on the road again Wearin' different clothes again Davy's turning handouts down To keep his pockets clean Sayin' his goodbyes again Wheels are in his eyes again Sez if you see Jean now ask her please to pity me Downtown in the big town Gonna set you back on your heels With a mouth full of memories And a lot of stickers for my windshield | Shut the door Cut the light Davy want be home tonight You can wait till the dawn rolls in You won't see our Davy again Davy's on the road again Wearin' different clothes again Davy's turning handouts down To keep his pockets clean Sayin' his goodbyes again Wheels are in his eyes again Sez if you see Jean now ask her please to pity me Downtown in the big town Gonna set you back on your heels With a mouth full of memories And a lot of stickers for my windshield Shut the door Cut the light Davy want be home tonight You can wait till the dawn rolls in You won't see our Davy again |
Jo, jag blev lite förvånad när jag stötte på, vad som jag trodde var en Manfred Mann-låt, inne på The Bands hemsida. Det visar sig att det är Robbie Robertson i sällskap med någon John Simon som har gjort låten. Den finns på John Simon-skivan "John Simon's Album". Hur låter den? Jag har bara hört Manfredvarianten.
Den låten - och resten av låtarna på superalbumet "Watch" - är "Sagan om ringen" för mig. Konstigt va ... Men så är det - när jag läste Tolkienböckerna för första gången levde jag mig verkligen in i dem. När man är ung så lever man verkligen böckerna man gillar. Samma sak var det med musiken.
För mig blev "Davy" och kanske särskilt "Martha's Madman" (från samma skiva) helt synonymt med Frodos och Sams öden och äventyr. Att jag skriver detta är kanske för att jag vill lite grand hylla - eller kanske minnas med ömhet - den Johnny som satt där i pojkrummet, uppkrupen i sänghörnet och levde i en annan dimension.
Jag tror inte att han är död - långt därinne, under skikt och skal av erfarenheter, glädjar och motgångar sitter han nog fortfarande där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar