Statyn av Margaretha Krook

Margaretha Krook. Född 1925. Död 2001. Det var nåt visst med henne, nåt mysigt 60-talit. Låt mig tänka, vad minns jag henne bäst från? Jo, Picassos äventyr, när jag tänker efter. Den var bra. Hon spelade spanjorska. Hon såg ju faktiskt ut som en spanjorska. Hon var bra i släpp fångarne loss också. Båda förvisso sjuttiotalsfilmer.

Nu står hon staty utanför Dramaten. Jag var nere vid den häromdagen. Faktiskt så är den lite större än normalstorlek (lite större, ser jag på Dramatens pressmeddelande från invigningen). Det är Marie Louise Ekman som står bakom den (alltså, hon står inte bakom den, inte när jag var där i allafall - hon har gjort den).

Statyn är varm, 37 grader - året om. Detta betyder, speciellt på vintern, att folk kommer att känna på den - ta på den. Det går inte att låta bli.

Den blir då sliten. Tittar man på Margaretha så ser man att den är sliten på vissa ställen. Jag fick för mig att kolla in riktigt noga, var exakt folk gillar att känna. Jag gjorde det i Photoshop, men det hade dugit med nästan vilket program som helst. Det gula visar var den är mest nött.



Magen vill man känna på, naturligtvis. Och armarna. Jag kan gott tänka mig att hon får en och annan kram. Man vill också känna hennes tröjas våffelmönster. Hennes högra bröst tycks ha fått sig några tryckare. Näsan var däremot lite otippad (i det här fallet: nästippad).