Flegmatiker kallas en person med långsam och grund reaktion, trög och liknöjd. [susning]
Innan den sjätte juni blev ett låtsas-sjuttonde maj hette väl nationaldagen "svenska flaggans dag", jag har för mig det. Men just det där tröga, långsamma, liknöjda beteendet, det var väl det som kännetecknade firandet igår. Men det kan ha med vädret att göra.
Egenligen är ju ordningen rätt bra nu: nazister och mysflaggviftande barnfamiljer kan känna yra den sjätte juni. Och vänsterextremister och mys(röd)flaggviftande barnfamiljer kan känna yra den första maj.
I det förkristna Skandinavien var midsommartiden förknippad med offerfester i fruktsamhetens tecken, på många sätt motsvarande första majfirandet i andra västeuropeiska länder. Den kristna kyrkan tog över tidpunkten för denna midsommarfest och knöt den till [Johannes Döparens dag]? den 24 juni. På olika språk kallas helgen för johannesdagen, men på svenska med flera språk kallas den alltjämt midsommar. [susning]
Faktiskt - om jag blir tvungen att kläcka ur mig vad jag anser är det äkta svenska (vad det nu är) så är just midsommarafton det jag tänker på. Inte köttbullar. Inte smörgåsbord. Inte allemansrätt och allt det där. Midsommar - den aftonen kan vi alla enas om och under.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar