Jag noterar att man nu kan skaffa sig en blogg på Passagen. Det heter Passagen Blogg och är en så länge en beta. Detta, om inte annat, markerar väl bloggandets verkliga ingång i mainstreamfåran; helt okej för mig - nu slipper man nog i fortsättningen förklara för folk vad en blogg är. Dessutom försvinner bloggnördstämpeln för gott.
En annan sak som försvinner är exklusiviteten. Man blir inte längre "en av de få" - man tappar sin chans att ... lysa. Och det enda sättet att lysa - blir då att vara jävligt speciell och/eller bra, vilket säkert skapar en bra press på en själv: skriv nåt bra - eller drunkna.
Jag håller än så länge näsan över ytan, men eftersom det är sommar är det inte mer än så.
En av Passagenbloggarna skrivs av någon som har förlorat sin son. Det finns en annan blogg som tar upp samma ämne. Fy fan vad jobbigt! Men jag kan tänka mig att det hjälper att blogga. På det viset är det bra att bloggandet sprider sig, och att fler upptäcker bloggandet som - verktyg.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
Oj, jag kom och läste bland dina gamla inlägg där du skriver om min sorgblogg. Att blogga har varit en stor hjälp för mig. Numera finns jag på metro. Välkommen dit!
gunilla: åhå. hoppas allt är bra.
Skicka en kommentar