Äkta bus

En gång i tiden var jag med på den rätt sugiga communityn Vilda Webben. En av de många saker som störde mig där var att vuxna människor - ja, såna som är mellan 20 och 60 - ofta kallade sig "busiga". Vafan!? Vaddå busiga?

Det tog mig ganska lång tid att komma underfund med vad "busig" var. Nej förresten, jag kom nog aldrig på vad de menade när jag tänker efter, men jag antar att de menade att de var lite wild and crazy och tokiga och flirtiga - nåt sånt.

Det är inte att vara busig, inte i mina ögon. Ett äkta bus är en busringning, en med fiskelina undanryckt plånbok - sånt. Igår var jag busig. Det var när jag badade på Eriksdalsbadet (jag har aldrig påstått att jag är särskilt konsekvent). Jag var sådär busig att det framkallade under-lugg-plirande och i-mjugg-skrockande hos mig själv.

Från väggarna inne på äventyrsbadet kommer det understundom stora, feta och jäkligt kraftiga vattenstrålar utsprutande. Alla som råkar stå i deras väg ställer sig automatiskt med ryggen mot strålen. Det känns härligt och spännande och ger en grym nack och ryggmassage. Jag brukar göra det när jag kan, men oftast är det lite krig om platsen framför strålen.

Nu jäklar, tänkte jag, nu ska jag blåsa dem på deras sköna duschar. Så när någon (den första var en knubbig gumma) stod därborta med strålen i ryggen, mysandes, så satte jag upp mina händer framför stålen och hindrade dess framfart. Gumman började långsamt vända sig om; snabbt tog jag bort händerna och såg totalt oskyldig ut.

Så småningom utveckade jag buset. Jag höll för strålarna ända tills sista sekunden, så att de nästan hade vänt sig om helt. Sedan var jag plötsligt borta och oskyldigt badande bland andra anonyma badare, medan den som hade tänkt sig en skön ryggmassage istället fick en mindre skön ansiktsmassage.

Det är bus.