Varför blogga?

Hade nyss ett litet bloggprat med en bloggare. Det är ju, sanningen att säga, bara andra bloggare man har just bloggprat med. Hon sade:
-Jag har nog slutat att blogga.
Hade det varit för ett år sedan hade jag svarat:
-Nämen sluta inte! Kom igen, du måste fortsätta!
Nu förstod jag henne. Varför blogga egentligen? Jag har själv dessa funderingar ibland. Varför blogga? Är det inte bara ett sökande efter bekräftelse, strängt taget?

Jag tänker: man sitter vid ett bord, kanske på en fest, kanske på ett café. Folk pratar i munnen på varandra; den som har det mest intressanta att säga, eller helt enkelt den som har kraftigast röst får slutföra sina meningar. Eller den som är intressantast som person - eller som är snyggast. Man sitter där. Ibland får man prata. Ibland avstår man. Och ibland blir man överröstad.

Då finns bloggen. Då kan man prata klart. Kanske femhundra personer lyssnar istället för fem. Klart att man känner sig bekräftad då. Eller smickrad. Nackdelen är bara den att man inte känner dem man talar till. Man kunde lika gärna ljuga ihop något spännande. Typ ett femtioårigt peddo som spelar fjortonårig tjej på Lunarstorm. Det blir liksom inte lika äkta som vid cafébordet.

Men jag kommer nog att fortsätta blogga. Jag har liksom inget bättre för mig.