Gubben kliver fram

Då och då, allt oftare nu för tiden, kommer de dagarna när folk säger: "Fan, nu får du väl ändå gå och klippa dig!" Särskilt när man är väktare kommer de dagarna. Jag brukar stå emot ett tag, för jag gillar inte att vara klippt, sedan brukar jag be kompisen Paola klippa mig. Paola klipper jäkligt bra, men den här gången tänkte jag bespara henne jobbet och försöka själv.

Ja, inte ens ungarna skulle behöva hjälpa mig - jag skulle klippa mig själv. Eller snarare då - använda Claes Ohlssons billigaste hårklippare, den som jag har haft några år, och som inte är särskilt bra. Jamen så kör jag då. Jag önskar att jag här kunde säga att jag blev nöjd; jag blev inte nöjd: en GUBBE trädde fram under (den visserligen tunna) kalufsen!



Okej, man ska vara gubbe när man är 41, men man kan ju hålla gubben inom sig - tänka gubbiga tankar och klä sig gubbigt - inte se gubbig ut. Är det glasögonen? Är det den där mystiskt helt plötsligt framkomna bilringen under hakan? Är det blicken? Håret kan växa ut eller till nöds trollas fram medelst Regain eller peruk. Bilringen kan bantas bort, eller så kan jag gå med hakan framtryckt för jämnan. Men hur trollar man bort sin blick?