Det finns åtminstone en likhet mellan bloggare. En sak som förenar bloggare från vänster på skalan och till höger. Och från katter till nördig teknik. Det är skrivkrampen. Egentligen finns det nog inget som heter skrivkramp, eftersom man bara behöver hamra på tangentbordet för att få fram text. Krampen sitter snarare i huvudet; vad ska man skriva?
Och den manöver som har blivit standard inom bloggandet är bloggande om ens egna oförmåga att skriva. Då slår man två flugor i en smäll - man både skriver och upprätthåller lyxen att hålla sig med skrivkramp. Man matar sitt bloggverktyg med luft kan man säga.
Det här är nästan en sån post, men inte riktigt, för jag tänkte berätta om hur jag gör när tomheten i huvudet är så påtaglig att det nästan blir vacuum och huvudet vill implodera: jag öppnar upp bloggverktyget och skriver. Jag har märkt att om man Googlar efter kul saker, eller läser tidningarna, och ändå inget händer - då ska man bara skriva.
Egentligen spelar det inte någon roll vad man skriver, men har man inte hittat något kul i tidningarna eller på Google - då är det ändå ingen sån post som ska skrivas - det ska skrivas bara. För ens egen skull och bloggens. Det brukar inte bli speciellt läsvärt för andra, men man håller i alla fall fanan högt fast man står på grund, och det är bra vaccin mot bloggdöd.
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar