Nåt som känns ganska åkkvard är när man går i en korridor eller nån annan raksträcka, och man får någon bakom sig. Man blir liksom väldigt medveten om hur man själv går. Det är som att den som går bakom håller ögonen på ens gång. Naturligtvis börjar man vingla.
Att få andra att känna så är ganska mysrysligt. Ett bus - som jag ännu inte har satt i verket - är att jag ska sitta längst bak i bussen, och när folk sträcker upp sina armar för att plinga - då plingar jag. Jag vet ju själv hur det känns när det händer.
---
Andra bloggar om: obehaglig känsla, bus
---
(wokiepunch är förresten tillbaks i ny skepnad)
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
Haha! Det vore faktiskt ganska kul att göra även i vuxen ålder. Som liten kille gjorde jag det, vet jag, men det är nog 20 år sedan eller så... Det där med att plinga precis innan någon annan ska...
david: Nu är man egentligen för snäll får sånt bus.
Skicka en kommentar