Jag har suttit på kurs hela dagen. I klassrummet var vi väl sisådär trettio personer, och våra åldrar spann mellan ca 20 till 45. Jag med mina 41 tillhörde väl det övre skiktet.
Då slog det mig att ifall vi som satt i rummet skulle bestämma en återsamling om femtio år, då skulle det vara ganska glest på folk.
Jag såg en sorglig bild framför mig. Fem eller sex åldringar, sittandes här och där i rummet. Några skumögda, rullatorbundna stackare, som sitter och begrundar tidens gång - tänkandes att om tio år till så är rummet tomt.
---
Andra bloggar om: kurs, gamlingar, döden
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Funderar man vidare kan man undra vem som dör först? Och hur? Och kanske framför allt när?
Annars kan man ju lyssna på föreläsningen eller ta en kafkapaus.
folk kan ju stämpla ut långt innan det också.
döden lurar runt alla hörn i många skumma former
jessie: Jag såg. Roligt.
håkan: Livet är en hynda - sen dör man.
el_pedro: Tyvärr sant.
el_pedro: Var det där en syftning på vad som hände för 20 år sedan?
`Såg tv-filmen i helgen och det tog inte lång tid att via nätet hitta "Anabola Roger" Östlund och i stort sett samma teoribygge i ett par blogginlägg som postats för mer än ett år sen.
Fast behöver bilden av gamlingar vara så sorglig? Det är väl ändå bättre att bli gammal än att inte bli det?
Själv blir jag alltid ruggigt sentimental när jag ser krigsveteraner på olika ceremonier 11 november.
ensamma mamman: Omöjligt att veta vad de gamla känner. Alla gmla säger ju att de har "levat klart" och att de typ längtar efter att dö. Det vete fan - en och annan har nog ruggig dödsångest.
Skicka en kommentar