Ett märkligt sammanträffande

Igår gick jag från Skogås till Farsta. En promenad på dryga femtio minuter i snålkylan. Anledningen till promenaden var att jag precis har köpt en ny mp3-spelare, och jag ville gå och njuta av min sköna musikblandning. Särskilt nöjd är jag över att jag hittade gamla five miles out i gömmorna - den kändes fin att höra vid pass Farsta strand.

Det blev verkligen ett riktigt hopkok i lurarna. Om jag skulle påträffats död där i snön, med musiken fortfarande ljudande. Och om jag hade varit utan id-handlingar och att de skulle försökt göra en profil av min identitet utifrån musiksmaken - ja då hade de nog trott att det var med en schizofren de hade att göra.

Men nu till sammanträffandet. Såhär är det. Mitt första minne av Magnus Uggla är att jag går i Farsta centrum, precis där biografen Fanfaren låg då. Precis där backen ner mot Farsa Gymnasium börjar. Jag hade låten Vår tid - 1977 i huvudet. Om jag nynnade den inom mig eller om jag hade freestyle på mig minns jag inte, men den platsen är för mig förknippad med den låten. Jag var tretton år vill jag minnas.

Men det tänkte jag inte på igår. Jag bara gick och gick. Min musikblandning stäckte sig från Snap till Bernt Staaf. Och lite gammal Magnus Uggla. När jag kom till exakt det stället jag beskrev ovan, så startade Vår tid - 1977 upp, och minnet kom tillbaks. Hur stor är chansen att detta ska hända? Scary!
---
Andra bloggar om: promenad, mp3, magnus uggla, farsta, sammanträffanden