Förkyld så in i bängen. Är man ibland. Är jag idag. Sen dagar tillbaks. Jag trodde till en början att det skulle vara snabbt övergående, för det verkade så. Jag gick till och med omkring och nöjde mig själv över mina cellers goda läkekött.
En sak är konstigt, och det är att när kroppen attackeras och invaderas av sånt här, så påverkas även psyket. För mig brukar det vara tvärtom. Jag är skapt som så att jag smittas av sjukdomar jag läser om.
Psyket påverkas som så att jag blir helt blasé - lealös i tankar och drifter och vilja och allt sånt där. I takt med att snoret stiger i bihålorna och lungorna rosslar igen, så blir det som att jag går på nån slags psykofarmaka. Jag skiter liksom i allt.
Jag undrar om det här har eller har haft nån funktion. Att det liksom ska vara såhär. Det skulle kunna vara så att det finns inbyggt i oss att man ska bara sitta ihopkrupen i grottans mörkaste vrå, och under en varm björnfäll invänta infrisknande. Skita i jakt och fiske och letande efter föda. Detta för att det är så onyttigt att ta ut sig när man är sjuk. Som en skyddsgrej liksom.
---
Andra bloggar om: förkylning
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
3 kommentarer:
Ja, det är precis vad jag tror; att det hela är väldigt finurligt uträknat.
Men du sitter förstås på jobbet och bloggar i stället för i det där hörnet längst in i grottan,där man bara skönjer dagsljuset lite, lite.
Kryp in där .., hämta björnfällen och sträck ut ordentligt på det knöliga underlaget.
Då ska du se att du blir piggelin igen. (Du får be nån jägarkompis komma med mat .... och glöm inte att hålla elden levande).
Så skönt att fler än jag blir så. Det värsta är att det sitter i långt efteråt, jag blir så otroligt slö och så blir jag stressad av det. Men men, det går väl över *S*
elisabet: ha ha - jag har matlåda med mig, och sitter i skärande dagsljus, på en knölig kontorsstol.
sandra: Ja, det kan vara som med förfrysningar - att kroppen prioriterar bort det som kan undvaras för att skydda sig. Hjärnan i mitt fall då.
batbut: stress är bra - det håller bloggandet igång.
Skicka en kommentar