Istiden

Snön har legat länge nu, i flera månader känns det som - ovanligt länge kanske. Man blir trött på snön. Halt är det också, jag vet inte hur många gånger jag har halkat den här vintern.

Men vänta - det är inte så halt. Snön ligger tjock på marken, och det är snarare pulsande som gäller. Varför halkar jag då? Jag har en teori.

Enligt Wikipedia startar en istid genom några samverkande händelser: Medeltemperaturen sänks - check! (typ). Ändrad solfläcksaktivitet - check! (jag tittade rakt upp mot solen härom dagen, och såg efter ett tag en massa prickar som flöt omkring). Variationer i jordaxelns lutning - check! (det är ju därför jag halkar).

Slutledningen kan bara bli en - istiden kommer nu.

Plus och minus med istiden då. På plussidan har vi att fästingar och harkrankar kommer att gå åt. På minussidan har vi att vi nordbor också kommer att gå åt.

Vi kan i och för sig knacka på dörren till sydliga breddgrader och säga: "Tjena! Här har ni ett gäng köldflyktingar, släpp in oss." Men å andra sidan lever och frodas de förbannade insekterna där också - i ännu högre grad. Usch! Vi kan inte vinna det här.
---
Andra bloggar om: vintern, istiden