Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
tisdag, mars 21, 2006
Linus på linjen
Det var som en högtidsstund varje gång Linus på linjen dök upp i rutan. Jag var liten och mina krav på underhållning var låga. Nu förstår jag ärligt talat inte längre vad det var som var så kul. --- Andra bloggar om: linus på linjen, tv, 70-tal
19 kommentarer:
Anonym
sa...
Har själv haft många stunder med Linus på linjen. Animerad film var inte så vanligt då. Idag är den dussinvara.
Jo, Johnny vet du om du har någon norsk,dansk eller finsk motsvarighet?
Jag har idag skrivit om en nordisk bloggosfär. Tycker det är dags att blicka utåt och skapa nordiska länkar och en nordisk bloggosfär...
Häng på vetja... http://peko.se/blogg/2006/03/21/nordisk-bloggosfar-ar-det-mojligt-att-skapa-en-sadan/
linus på linjen var ett av mina favoritprogram, ihop med Anslagstavlan, eftersom det var tecknat i början =) Kraven var lite annorlunda på den tiden - haha
Linus på linjen var verkligen en otroligt älskad figur ja - högtidsstunder - men det handlar väl om som kommentarerna härovan redan sagt, att nutiden är så blase och sprängfylld med uttryck av alla de slag - inkl animerade - att inget längre kan ge samma lite magiska känsla. Häromveckan var det plötslitg repris på Professor balthazar på Bolibompa - underbar nostalgifrossa!!
Förresten...det är väl ingen som minns den tecknade hunden "Rabalder" - underbar skakig teckning och med speakrröst av Sven Lindberg... Den vill jag se igen!
Sist jag var ute på galej så sa min kompis pojkvän till mig att jag låter som Linus på linjen när jag är onykter. Givetvis var min första tanke att slå ner honom. Jag tänkte: jag kan ta honom! Han är inte så stor! Sen tänkte jag lite till. Att han faktiskt hade rätt. Gulp. Så himla osexigt. Jag kommer dö ensam :(
19 kommentarer:
Har själv haft många stunder med Linus på linjen. Animerad film var inte så vanligt då. Idag är den dussinvara.
Jo, Johnny vet du om du har någon norsk,dansk eller finsk motsvarighet?
Jag har idag skrivit om en nordisk bloggosfär. Tycker det är dags att blicka utåt och skapa nordiska länkar och en nordisk bloggosfär...
Häng på vetja...
http://peko.se/blogg/2006/03/21/nordisk-bloggosfar-ar-det-mojligt-att-skapa-en-sadan/
linus på linjen var ett av mina favoritprogram, ihop med Anslagstavlan, eftersom det var tecknat i början =) Kraven var lite annorlunda på den tiden - haha
Jo, det var ju skitkul.
bengt: Jag brukar faktiskt småglutta på norska bloggar ibland.
hedgehog-sara: Anslagstavlangubben är ju klart släkt med Linus.
sandra: Du är bara nostalgisk. ,-)
mamselemamsen: Du är också bara nostalgisk. ;-)
Linus på linjen var verkligen en otroligt älskad figur ja - högtidsstunder - men det handlar väl om som kommentarerna härovan redan sagt, att nutiden är så blase och sprängfylld med uttryck av alla de slag - inkl animerade - att inget längre kan ge samma lite magiska känsla. Häromveckan var det plötslitg repris på Professor balthazar på Bolibompa - underbar nostalgifrossa!!
Förresten...det är väl ingen som minns den tecknade hunden "Rabalder" - underbar skakig teckning och med speakrröst av Sven Lindberg...
Den vill jag se igen!
Petra
petra: Jag minns Rabalder - jag minns till och med låten! Och att den hunden var vädigt kruffsigt och spretigt tecknad.
Jag vet en liten kille som älskade att se lottodragningen, med alla bollar som snurrade.
Jo, smaken förändras helt klart med åren.
desirée: Faktiskt, när jag var liten, och kanske fortfarande, så var det alltid fantastiska plexiglasmaskiner som drog bollarna i lottningen. Kul.
jag tycker att det fortfarande är kul!
det är ju ett konstverk :)
mickey: Tja, om man ser det som konst funkar det ju.
Sist jag var ute på galej så sa min kompis pojkvän till mig att jag låter som Linus på linjen när jag är onykter. Givetvis var min första tanke att slå ner honom. Jag tänkte:
jag kan ta honom! Han är inte så stor!
Sen tänkte jag lite till. Att han faktiskt hade rätt. Gulp. Så himla osexigt. Jag kommer dö ensam :(
Men det är ju hans läte som är det roligaste! Sååå italienskt!
ööhh, jag har ju italienskt påbrå. Men det är ändå okvinnligt att låta sådär.
amishka/susanne: Undras om han säger något riktigt på italienska. Jag har alltid trott att det är rappakalja.
Men åååååååååååh!!! Älskar Linus!!! TACK för den underbart roliga stunden, Johnny! :D *torkar skrattårar ur ögonen*
jag har alltid trott det var svenska förrän Susanne ovan sa att det var italienskt. Hur kunde jag fått det till SVENSKA?
crrly: :-)
amishka: Fyllesvenska?
Vi var helt enkelt inte så bortskämda på den tiden!
hexi: verkligen inte.
Skicka en kommentar