Hösten, det är årstiden när allt dör, förmultnar, sjunker ihop i väta och mörker. Hösten drar känslorna med sig, man känner att de klaffar med omgivningen - det är därför så många gillar hösten, och samtidigt därför så många avskyr den. Hösten är också ett avstannande - ett vilande.
Våren. Allting vaknar. Ljuset är starkt och klart, och dofterna kommer - dofter som lite grand lovar sommaren som ska komma. Allt vaknande i naturen skapar både hoppkänslor och en känsla av den egna kroppens uppvaknande.
Men våren är också en förvirrande tid, för våren växlar i utseende. Ena dagen är det sommarvarmt, och nästa är det fortfarande vinter. Jag tror att det är därför många blir förälskade på våren, snarare än på hösten, fast det är möjligt att det är en myt. Jag tror många förväxlar vårens förvirrning med förälskelse.
Men våren kan skapa en tomhet i själen. Man ser hur allting vaknar och börjar växa, samtidigt som man fortfarande befinner sig i vinterns tillsånd och mörker. Man klaffar inte med sin omgivning. Jag tror att det finns tre sorters människor - de som blir förvirrade på våren, de som blir tomma och de som blir både och - samtidigt.
Jag tillhör den tredje sorten, därför föredrar jag hösten. Sommaren och vintern kan vi lämna därhän - de är som de är.
---
Andra bloggar om: hösten, vintern, våren, sommaren
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
15 kommentarer:
Det finns en dikt av Bo Bergman som beskriver delar (det negativa) av det du beskriver, kommer naturligtvis inte ihag vad dikten heter, borjar bli for gammal men jag minns iallafall att den finns sa man far vara glad for det lilla...
Jag är en höstmänniska, rakt av. Och sommar. Men inte vår.
Människor blir som tokiga .. stressade och allt ska göras och vi måste göra fint överallt, oss själva och balkongen och trädgården och vara evigt lyckliga.
Eller i alla fall då, på våren.
Vackert är det ..., men mer vilsamt i september.
För själen också.
finstämt. jag håller med. våren tar fram känslor. man kan lätt bli låg på våren.
hmmm ja jag älskar också hösten. eller en del av den. finhösten. då när allting dressas av och ändrar färg och faller av. när det blir förta nattfrosten och man får taq fram sin fräna jacka ur garderoben. när det är gött att dricka en latte på en uteservering om solen lyser bara för att värma sig... den hösten är bra. sedan har vi fulhöst. fulhösten i göteborg är hades!
Våren är så krävande. Allt ska hända, just den kvarten det är tillräckligt varmt och soligt.
Ja, oförutsägbart förvirrande.
ilva: jag kommer heller aldrig i håg vad böcker heter.
elisabet: Fast det behövs en vår och sommar för att man ska kunna uppskatta hösten. Det hade varit förjävligt om den kom direkt efter vintern.
mikebike: Där sade du nåt - att man får ta fram riktiga kläder på hösten.
Desirée: En kvart - ja, det är knappt mer känns det som.
Jag hade en gång en lös och sladdrig teori om att folk föredrog den årstid då man fyllde år, men det verkar folk växa ifrån. Alla utom jag, som äntligen börjar leva upp när solen kommer!
sentenser: Då säger jag: Grattis på dig, när det nu är du fyller. :-)
Våren är skit just nu.
Rådjuren har ätit upp mina krokusar.......
Sussi: De ska också leva.
Du kan nog hålla inne med grattiset en tre veckor till. ;)
Men tack ändå!
Men själv avslöjar du inget! Är du ett höstbarn, ja eller nej? heh eh
sentenser: Augusti, 64.
"Den vår, de svage kallar höst" eller nåt sånt skaldade nån. Eh. Apropå Bo Bergman och såna där. Men det låter rätt bra!
Crrly: Ja, det lät ju bra i all sin korthet. ;-)
du fångade det...
lovisa: Va bra. :-)
Skicka en kommentar