Jag har inte tänkt på det förut direkt, men jag har anat det - att min morgonritual dränerar mig. Jag ska förklara. Jag kommer till jobbet, och för det mesta är den första timmen rätt händelselös. Så jag knäpper igång datorn och kör ritualen.
Svarar på kommentarerna jag har fått sedan igår. Går in på Bloglines och kollar feedsen. Skummar igenom favoriterna på Nyligen (nåja, vissa läser jag, men man får tänka på att man är rätt tröttig på morgonen). Svarar på några mail om jag har fått såna.
Sen ska jag blogga. Ja jag behöver ju inte - men jag ska. Men förstå hur mycket information jag har pressat in i hjärndisken under nämnda ritual. Förstå att jag har ett begränsat utrymme däruppe, och att något måste ge vika för infon. Ungefär lika mycket som jag fyllde på måste tappas av.
Så blir jag dränerad då. Jag tror att det är fantasin som måste ge vika för informationen. Antagligen är fantasi och påhittighet mer lättflytande ämnen än fakta och information. Läxan här bör nog vara att vill man blogga så ska man göra det med tomt fräscht huvud.
Riiing ... Riiing ... -Hallå.
Tiden mellan "tomt fräscht huvud" och det jag skriver nu fylldes av några långa telefonsamtal. Jag återgick till posten, läste igenom vad jag hade skrivit - avskydde det, ville slänga det. Det är också en slags läxa, att om något man har skrivit inte håller för en läsning tjugo minuter senare, så ska man slänga det.
Men jag slänger aldrig nåt.
---
Andra bloggar om: bloggande
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Jag slänger heller aldrig något. Mina första jeans, tröjan jag fick min första kyss i, de finaste basketskorna, alla tidningar om fotbolls-VM 1994, typrover från 1987 ... allt har jag kvar.
Önskar uppriktigt att det istället var texter jag aldrig slängde, de tar ju så mycket mindre plats i källaren än t.ex. mammas sminkbord från 1953.
lotten: Jag är säker på att mammas sminkbord är supertufft. jag önskar att jag hade slängt en hel del texter jag har skrivit. Å andra sidan - ingenting försvinner, även om man slänger det.
Men det där dränaget? Är inte det nåt som försvann?
Tur att du inte slängde texten. Jag kom just på att om man ska göra vissa kreativa saker så gäller det inte fylla på med för mycket nyhets/blogg/surf-fakta först. Då tappar man bort den ursprungliga tanketråden, som har sållats fram under natten, och får in en massa obearbetade trådar.
Hm, blev det här begripligt alls?
Desireé: Ja, och slutsatsen är densamma: blogga först - surfa kan man göra när man är död.
"blogga först - surfa kan man göra när man är död."
Bra citat, det skulle jag vilja sätta upp någonstans.
David: Ha ha - jag kanske skapade ett bevingat ord sådär i förbifarten.
Skicka en kommentar