Ibland har i alla fall jag ett behov av att tala om för alla och envar om hur just jag mår idag, och ännu hellre om hälsotillståndet är i nedåtlut. Innan jag började blogga var det bara mina ungar, nån kompis och kanske mina föräldrar som blev välsignade med information om var jag hade ont, eller om jag hade nyst extra mycket just idag. Nu, bloggandes, får jättemånga höra på. Varsågoda:
Jag har mått hyfsat i veckan. Ett ihärdigt gående varje dag har på nåt vis pressat tillbaks förkylningar och halsont, innan de har kommit igång. Fram tills igår, när allt plötsligt hann ifatt mig.
På väg hem från jobbet satt jag på pendeln och såg fram emot hur hårt jag skulle gå med stavarna i helgen. Kom hem och åt, såg nåt på tv, såg något till och framför slutet på nån Bondfilm blev jag plötsligt utmattad.
Jag somnade där i soffan. Både armarna och benen, och hjärnan med förresten, var som gelé. Framemot två på natten gled jag (på ett blob-aktigt vis) iväg till sängen och somnade direkt.
Vaknade klockan tio på morgonen. Jag viftade på tårna och fann att det kändes gott. Men när jag satte mig upp märkte jag att armarna - från axlarna ner till handlederna - fortfarande var som gelé. Reste mig upp. Tog ett par mackor; jo jag är nog sjuk - på nåt sätt.
Man kan säga att känslan är densamma som hade jag simmat tvåtusen meter i sträck utan uppvärmning. Eller kört ett riktigt, riktigt hårt stavgångspass. Jag är slutkörd helt enkelt. Ja nu vet ni hur jag mår.
---
Ja just det: Mine-Emmas avskeds(?)brev.
---
Andra bloggar om: hälsa
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
5 kommentarer:
Du har nog kört för hårt. Vila nu upp dig och krya på dig. Prova att "bara vara".
jag tror inte du är sjuk. Du gjorde bara misstaget att kolla på Bondfilmen. Har pratat med flera som gjorde det - och alla har somnat under den :)
Själv kom jag på imorse (under just ett samtal om nämnda film) att jag inte ens har satt på TVn den här veckan.
thomas o: Ska prova ... måste diska dock.
paula: En vecka utan tv - vilken utopi.
Rom och Coce brukar göra susen! Antingen blir du degigare eller åxå jättepigg! Kanske värt ett försök?
rita: Tick för tapset.
Skicka en kommentar