I Metro häromdagen (pdf, sid 2] kunde man läsa om hur folk rankar olika yrken, alltså vilken status människorna på olika jobb har i folks ögon. Jag som är väktare rankas som 77:a på en 100-skala. Inte särskilt högt alltså.
Grejen är hur folk tänker: "Inkomst- och utbildningsnivå har stor betydelse för statusen på ett yrke. Annat som spelar in är makt och kändisskap". Därför har till exempel en skådis enormt mycket högre ranking än jag, eftersom folk förknippar skådisar med kändisskap. Och därför ligger en sophämtare lägre än väktaren, eftersom folk förknippar sopjobb med dålig utbildning.
Det lustiga är att skådespelare i genomsnitt tjänar mycket sämre än en väktare. I genomsnitt alltså, för de flesta skådisarna är inte Persbrandt. Och sopgubbar tjänar bättre. Så statusen på ett jobb sitter egentligen bara i folks huvuden.
Jag jobbade som byggnadsarbetare (röris) innan jag blev väktare. Då hade jag 20 snäpps högre status i folks ögon än vad jag har nu. Eftersom man automatiskt anpassar sig till omgivningen man befinner sig i, och vill smälta in, var jag således mer homofobisk och rasistisk än nu (dessutom luktade jag avlopp). Ändå har min status i folks ögon sjunkit.
Man kan undra vad det här beror på. Jag har inga svar - jag är tyvärr likadan som folk är mest; jag har betydligt mycket mer respekt i blicken när jag ser på en veterinär än när jag ser på en diskare. Sånt här tål att tänkas lite på.
---
Andra bloggar om: status
10 kommentarer:
jag jobbar ju som brandman, det ligger sådär lagom. 36a...men det där med andel kvinnor? Är det procentuellt? För vi finns...
Det beror pa. Det beror pa vilka yrken det ar tycker jag. Jag respekterar nog en sopis mer an en skadis tror jag for sopisen har ett ganska hart, trist och luktigt jobb. Sakert ratt farligt med om man tanker pa smittrisk mm. Och sa tanker jag om en massa s.k. lagstatus yrken. men du har ratt i att man ar valdigt styrd av en massa osynliga faktorer.
jag försöker respektera alla lika , oavsett yrke.
status känns som ett ord ifrån 80-talet då dekadens och ytligheter var som värst.
fast det kanske är likadant nu bara att jag är äldre och inte ser det på samma sätt?
omtanke , folk som jobbar med människor ( vård av alla slag )ser jag upp till för de gör något gott och nyttigt för samhället.
Jag är glad att jag har ett jobb, om vi säger så. Min status kanske inte är så hög, ligger på 98:e samt 100:e plats. Är både städare och diskare. Skulle vara rätt skönt att byta, men inte så mkt för statusen skull. Mest för att jag inte tycker det ger mig ett endaste dugg.
anna: Vad intressant. Min fördom är att visst finns det kvinnor inom brankåren, men de sitter nog på kontoret typ. Hade du varit man hade din sexighetsstatus varit i topp.
ilva: Jo, man har nog grymma fördomar.
el: Kan vara en åldersgrej. men jag tror att bloggare (och kanske community-människor)oftare än gemene man utvecklas till att se mer än yrkestiteln.
och omvårdnad då: Sköterskan i Kill Bill respekterar jag på ett perverst sätt.
Randler: Jo så är det nog. men om folk visste att du var bloggare skulle statusen säkert höjas. Desutom fyller det nog tomrummet från jobbet.
Jag hamnar visst mellan revisorn och personalchefen nånstans. Inte undra på att man känner sig lite kontrollerad...
c m: Konstigt nog ligger revisor och programledare i tv ganska nära varandra.
Känner snubbar som jobbar på bank i skjorta och slips medan jag är industriarbetare i blåställ som tjänar nästan dubbelt som dom. Vem tror du har högre status?
knapsu: Coolt att du är industriarbetare och bloggare. Jag ger mig fan på att i den mån typ journalister och såna vet att folk bloggar, så tror de att det är andra journalister och dagbokstjejer.
Skicka en kommentar