Det ligger något oerhört lockande i att spionera. Att se men inte synas. Att helt enkelt vara informerad i smyg. Det är som att sitta inne med bra kort och inte visa dem förrän det är dags. Jag skulle vilja äga ett par glasögon med inbyggd videokamera (men inte solglasmodell). Jag skulle antagligen bara spela in det jag redan ser, totalt meningslösa filmer som jag sen aldrig skulle titta på. Det är grejen som är grejen bara.
---
Andra bloggar om: spioneri
5 kommentarer:
Påminner mig om fröken Enoksson & tiden var lågstadiet. Fröken Enoksson var väldigt fet & jag fantiserade om att ha en "nakenkikare", när jag tittade i den skulle jag se henne naken (fast hon var påklädd)
lovisa: Ha ha! :-)
Det ska finns en spionutställning på Armémuséum om min unerrättelsetjänst har skött sig.
Det händer ju då och då att man råkar se något roligt eller intressant, och man tänker att det där ville jag gärna ha filmat. Så att alltid filma precis vad man ser, och sedan plocka ut godbitarna vore rätt kul.
Det hände mig t ex en gång att jag skulle passera en port i stängslet runt en fotbollsplan. Ovanför öppningen hade någon satt ett trasigt paraply. Handtaget hängde ner så att jag gjorde mig beredd att ducka för det. Men precis när jag var framme kom en vindpust som lyfte paraplyet och jag kunde passera utan att böja mig. När jag passerat föll paraplyet ner igen. Men här skulle kameran förstås helst inte suttit på mina glasögon utan på någon som råkade se det här.
p-e: Aha.
Hans: Det är nog en tidsfråga inna glasögon smälter ihop med kameror och handdatorer tror jag.
Skicka en kommentar