tisdag, juni 13, 2006

Värmen och kylan och hjärnan

Det är märkligt egentligen, hur hjärnan liksom klarar av att svalna. Värmen har kommit och gått. Solen vandrade förbi mitt fönster, svedde mig, och vandrade vidare. Och hjärnan svalnar igen. Är man så anpassningsbar att man klarar av hur många såna upphettningar/avsvalningar som helst?

Blir det egentligen varmt i hjärnan? Ökar temperaturen i den där vätskan hjärnan ligger i, eller är det bara som man inbillar sig? Den borde ju det tycker man.

Jag funderar lite över hur man skulle påverkas som människa av att leva i ett klimat med mindre växlingar, och hur man påverkas i vårt klimat, ett med många växlingar.

Tankegångar påbörjas. Tankegångar följs upp en liten bit. Sedan falnar de. Så är det för mig. Det är antagligen en fråga om IQ och så, men det är en märklig känsla att tänka så här, med dagens värme i minnet; för två timmar sedan hade jag inte kunnat skriva det här.

En tanke slår mig. Tänk om jag tog med mig en bärbar dator och satte mig i en frysbox. Vilka fantastiska och tankeväckande och framför allt smarta poster skulle det då inte bli? Där, huttrande och knapprande i ficklampans sken.

---
Andra bloggar om: , ,

5 kommentarer:

josephzohn sa...

iFrys

Coola Morsan sa...

Jag kan säga att jag ogillar det här av- och på-läget med inget, inget inget, och så plötsligt ketjup-effekt. Från askallt till hett och blåsigt. Hela vintrar och inte en människa ute, och plötsligt ska alla trängas avklädda på samma plats i solen vid vattnet.

Anonym sa...

josephzohn: Ha ha - att du hittade nåt sånt.

cm: Ja det är konstigt. Man tycker ju, född och uppvuxen som man är i det, att man borde vara van.

Anonym sa...

då skulle ju du bli übersmart så smart som du är redan :) = JOBBIGT
tur att du sitter i solen

Anonym sa...

apewoman: ;-)