Jag kan inte förklara vad en doft är för något. Om jag slog upp det skulle det antagligen stå något om molekyler eller något ännu mindre. Något som inte syns och som strömmar ut ur saker. Små, små saker som kan uppfattas av våra luksinnen.
Jag går mycket på doft. Jag har, om jag jämför mig med min närmsta omgivning, lätt för att snappa upp dofter och lukter. Långt före andra brukar jag kunna säga nåt i stil med: "Känner ni? Det luktar (valfritt ord)".
Jag har tydligen en annan talang också, märkte jag för en stund sedan - förmågan att skapa dofter. Inte de vanliga dofterna som vi alla skapar för jämnan, såsom svettlukt och sånt, utan ett äkta kemiskt skapande. Lyssna här (ja jag vet att jag är lite äcklig):
Bredvid sängen har jag ett litet bord med en låda. Från början var det meningen att jag skulle ha kvitton och sånt där, men efter ett tag tog annat överhanden. Det började väl med en förkylning kan jag tänka. Jag började stoppa snorpapper i lådan. Ja vafan!? Sedan, när förkylningen väl var över, då övergick lådan till att vara mottagare för kvällens sista snus, inrullat i toapapper (vilket blir rätt mycket bara på en vecka). Det säger sig självt att lådan till slut blev mogen för tömning.
Jag sade ju att jag är lite äcklig, och här kommer mer:
I morse fick jag för mig att lådan skulle tömmas. Det blev en rejäl grabbnäve. Ner i toan me't! Eftersom jag vill spara på jordens resurser så spolade jag inte ner det direkt, utan kissade på det. Sedan var det meningen att jag skulle spola, men då ringer telefonen. Jag svarar, pratar lite, och sedan går jag till datorn och bloggar. Spolningen är nu bortglömd.
Jag bloggar på och surfar runt. Tiden går. Till slut är det dags för ett nytt toalettbesök. Jag närmar mig badrummet. "Vad är det som luktar?" Jag känner parfymdoft ända ut i hallen. "Har jag vällt omkull nån flaska parfym eller nåt?" Vi har inga parfymflaskor i badrummet. Dottern har väl såna, men i sitt rum.
Inne i badrummet. Locket står öppet och jag böjer mig lätt framåt. Det är inte en Höga Visan-inspirerad doft av grönskande cedrar på Sarons slätt som jag känner, utan en helt vanlig billig parfym. Men ändå - ren parfymdoft.
Men jag är ändå i grunden en rätt osentimental typ, så jag spolade.
---
Andra bloggar om: dofter
9 kommentarer:
Har du läst boken Parfymen? Den är lite otäck, fast på ett annat sätt.
LITE äcklig? Kan du underdriva mer? :D
desireé: Den har jag läst, men det var mycket länge sedan.
paula: Man måste tänja på gränserna ibland.
hahaha, det luktade ganska gott alltså?
fan va skevt.
el: Det var det som var så skevt - det såg vidrigt ut men luktade gott.
Det måste helt enkelt ha blivit någon sorts kemisk process .....till det bättre. Men vilket jobb för att få fram en fin parfymdoft!
londongirl: Vad gör man inte för att göra världen till ett vackrare ställe.
Men uuuh, tvättade du inte hänerna innan du tog i telefonen och sen i tangentbordet och sen i allt annat?? :-/ DET tyckte jag var äckligt.
alykp -- apokalypsen är nära...
crrly: Äsch.
Skicka en kommentar