Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Vi var på ett Betty Boop-restaurang när vi var i San Francisco. Hela lokalen var tapetserad med stora bilder på Betty Boop och hela tiden visades gamla filmer med Betty på storbildsskärm. Betty Rules. RS kulturbloggen.com
8 kommentarer:
Jag trodde du fått tillökning! Och visst var där en... baby.
salt: Tja, hennes röst är verkligen jollrig.
Vi var på ett Betty Boop-restaurang när vi var i San Francisco. Hela lokalen var tapetserad med stora bilder på Betty Boop och hela tiden visades gamla filmer med Betty på storbildsskärm.
Betty Rules.
RS
kulturbloggen.com
cv: Vad roligt. Det är kul med tema-grejor. Mer sånt!
Jag älskar peruken! Undrar vart man kan få tag på en sån...
Carina: Buttericks kanske? Har man lite connections i teatervärlden, som du, så kanske nån händig typ kan tillverka en.
Man kan undra varför man aldrig får se fötterna? Är dre helt enkelt för STORA? :D
paula: Det är nog svårt att fejka kroppsdelar som är overkligt små. Men generellt är det snyggt med stora fötter på tjejer.
Skicka en kommentar