En långhårig David Bowie sjunger "Space oddity" på "The Ivor Novello Awards" 1970. Antagligen fick han, efter att ha sett sig i spegeln, någon slags stilchock, och därefter alltid måste byta stil.
---
Andra bloggar om: musik, david bowie
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Hjälp, vem har de satt bakom trummorna? Och med tamburinen? Bomp, klatsch, bomp ojoj, missade du, då missar jag lite också, kolla han sjunger vidare, bomp-omp klatsch, bomp klatsch.
Och David bara ler i sin fina frilla.
Snygga byxor.
Nu har jag lyssnat en gång till. Sjunger han inte lite väl snabbt? Världens bästa låt ... i rosa brallor och blommig skjorta.
Nu vill jag veta vad David Bowie själv säger om detta framträdande.
De sköna lockarna återfinns på omslaget till Hunky Dory (1971). Tror banne mig det är samma skjorta också!
Mickey: På baksidan av Hunky Dory har han ÄNNU fulare brallor!
Vad inte så många vet är att det sköna pianot på hela "Hunky Dory" exekveras av Rick Wakeman, som sen blev klaviaturfantom i Yes och spottade ur sig konceptskivor om Jules Verne, berömda massmördare och Henrik VIII:s sex fruar. Jäpp, det är Wakeman på "Life On Mars" och "Changes". Och han hade dubbelt så långt hår som Bowie själv.
lotten: Och alla som ser, ler.
mickey: Inte ens jag har haft såna.
lotten igen: Han sjunger aningens snabbare. De gör ofta det live, har jag märkt.
en djefla man: Jag har alltid trott att han var stajlad/utklädd på Hunky Dory - inte att han gick klädd så.
magnus: All power to him.
Skicka en kommentar