Jag skådar djupt in i glassfärens kristalliska vindlingar. Därinne skymtar framtiden. Ca två centimeter från ytskiktet kan man se dagen som är idag.
Jag kommer att åka till Telefonplan och hämta en råttbur.
Jag kommer att fika med dotterns kompis mamma (för våra döttrar ska till england tillsammans, och det är bra om jag och mamman bekantar oss).
Jag kommer att komma hem till en disk som måste diskas.
Jag kommer att gå runt disken som en katt runt het gröt (eller vad det heter).
Jag kommer att tveka.
Jag kommer att diska.
---
Andra bloggar om: framtiden, disk
8 kommentarer:
Vi hade ett berg av disk i morse. Jag blundade först, men sen tog jag tag i det och det gick i undan. Nu är det så skönt...
Du är ju verkligen vass på det där! Du och Hakke kan slå er ihop i ett tält på Kiviks marknad: Madame HaqVaq Spår och Tyder, Väldigt Billigt.
Råttbur. Om det betyder vad jag misstänker tycker jag synd om dig. När jag var reporter på Söndags-Expressen, för länge, länge sen, gjorde jag ett reportage om en person som födde upp råttor.
Den stanken....
Fast det kanske inte är så illa om man har en eller två råttor som när lägenheten vimlar av dem.
RS
kulturbloggen.com
damn, mnin framtid är lik din......dagens andra disk väntar på mina händer och diskborste.
lindalotta: Jag tog också tag i't - till radions toner av dansbandsmusik.
anna: Mötte Hakke idag. :-)
cv: Det är ingen fara. Jag har haft råttor förut, och tar man väl hand om dem är de fina som små hundar.
el: Same futures - ´different bodies.
Råttor är söta! Har ett par honor (sonens egentligen) - i en ganska stor fågelbur. Luna och Bella är speciella - jag har översta burdörren (andra våningens) öppen, även under natten, så att de kan gå upp på buren när de vill - och de har aldrig smitit från buren!
De har också en egen balkonglåda på en hylla på balkongen där de får vara emellanåt - inte heller därifrån hoppar de ner. Jag har kryddväxter bl.a i lådan - så de doftar gott när de kommer in. :-)
De är ett drygt halvår nu och helt tama. En grå-vit och en sand-vit med röda ögon...
Råttor kanske är snälla. Men när jag gjorde reportage hos uppfödaren var det mer stanken jag inte stod ut med. Fast kanske det är skillnad på att han någon och hundratals.
RS
kulturbloggen.com
petra li: Det låter som lösningen jag funderar på. Jag har en jättestor bur nu.
cv: För mycket av det goda är alltid för mycket.
Skicka en kommentar