Möte med monster.

Ser bilden läskig ut? Inte mycket va. Hade jag suttit med Photoshop och inte Paint är det möjligt att jag hade kunnat åstadkomma något läskigare.

Saken är den, kom jag att tänka på nyss, att folk reagerar rätt ljummet på film när de ser eller möter ett monster. Tänk dig att special effects-gubbarna har gjort en riktigt läskig sak, ett monster som någon möter i mörkret. Jovisst, skådisen spelar att han/hon hoppar till, möjligen skriker lite - men den verkliga ångestchocken fattas.

Nyss när jag var på väg till mitt jobbställe passerade jag en mörk entré in mot en mörk foajé. Jag passerar stället varje dag, och ägnar det inte en blick. Men idag fångades något i min ögonvrå - den lilla filuren jag har försökt rita. Åtminstone tolkar jag det jag såg som den.

Den rörde sig snabbt och försvann. Jag såg den i högst en tiondels sekund. Kanske var det bara ett dammkorn på min näthinna som hjärnan feltolkade. Jag rös till. Frös till. Så var reaktionen. Tänk då om jag hade mött ett riktigt monster. Antagligen hade benen omedelbart blivit till gelé.

Så min slutsats är (i denna alltför långa utläggning) att skådisars monstermöten är orealistiska. Jag menar, om jag ser en krumelur i ögonvrån och blir spooked av den, hur skulle jag då bli om jag mötte en sån här till exempel?
---
Andra bloggar om: monster