Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
fredag, september 29, 2006
Som ocr
Att fylla i word verification-koder är ju som bekant väldigt jobbigt. Men det är inte bara "som bekant" - jag har ofta känt att det är bekant också, på nåt vis. Nu kom jag på vad det är. Det är samma lika känsla som när man betalar räkningar på nätet, och sitter och fyller i den där jäkla ocr-koden.
---
Andra bloggar om: word verification, ocr-nummer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är ju lite ironiskt, i flera lager. OCR betyder ju att maskiner ska läsa tecknen - - - och ändå måste man sitta där som en köttmaskin och fylla i siffror avsedda för maskinläsning trots att färre och färre ingen lämnar in avierna.
Captcha däremot är tvärtom designat så att maskiner INTE ska kunna läsa det...
Jag fattar inte varför räkningarnas OCR-nummer måste vara himla långa och så olika mellan räkningarna. Om varje företag ändå ger mig ett unikt kundnummer så kan man väl skriva in det så kan de själva hålla reda på vem som har betalat in. Det funkar för mitt kreditkortsföretag i alla fall. (Och det är då min browser Safaris fina "sifferminne" kommer så väl till pass).
Aktuell captcha: hvzoft
annica: Fackets är värst. Hur många siffror som helst.
ban~ken: Jo, de som gör de där grejorna borde lära sig av nätet. En captcha borde räcka.
Skicka en kommentar