Jäklar! Det var en riktigt surrealistisk upplevelse det här.
Den liknade den gången när jag åkte vattenrutschkana för första gången. Jag var väl typ 17 och var på Gotland. Jag kunde liksom inte slita mig från kanan. Jag åkte och åkte hela dagen. Sedan var hela livet (kvällen och natten därefter) en färd nedför vattenrutschkanan. Jag gick rutschkana, jag drack öl rutschkana, jag ... ni fattar - allt följde kanans vindlingar.
Så nu då. Jag satt och läste världens megatråd på Flashback - om Leila K. Språket, de grova attityderna och de målande beskrivningarna var så att änglarna gråter. Till slut var jag totalt genomsyrad.
Och direkt på det började jag läsa bloggen Vetenskapsnytt. Snacka om att det jag läste där blev helt påverkat och besudlat av det jag hade läst på Flashback. Jag fattade helt enkelt inte vad jag läste.
---
Andra bloggar om: leila-k, vetenskap
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
3 kommentarer:
Hmmm... jag råkade kolla in Leila K's lyrics och efter det kan jag inte längre definiera begreppet "vettig" längre.
Hur sjunger man Open Sesame nu igen?
Flashback är ett intressant ställe på många sätt. Jag tillbringade ett par timmar med att läsa den gigantiska ATCP/TCAP-tråden (sprängämnet man kan göra av aceton bland annat) i samband med flygkapförsöket på Heathrow i somras.
Typ samma effekt.
Flashback bör intas med försiktighet i kontrollerade doser ;-)
salt: Man måste nog vara påtänd för att fatta. ;-)
malin: Verkligen. Jag överdoserade.
Skicka en kommentar