När slutar man att vara söt? Alltså - alla barn är söta. Det finns barn som är docksöta, och barn som ser söta ut på ett lite crazy vis. Saken är väl den att alla barn är söta på nåt vis. Men när slutar man vara det?
Man kan säga: "Han/hon är ful". Det är nåt man kan tycka. Det är lite taskigt, och väldigt subjektivt. Men den som är ful (i någons ögon) har en gång varit söt. När kom "fulheten"? Var det i femårsåldern, eller håller man sig söt längre upp - vart går gränsen?
Att små barn badar nakna är naturligt. Ingen bryr sig om att en ett, två, tre, fyra ..... femåring badar naken. Men när går gränsen? Är det lite förskräckande att en sex, sju, åtta .... nioåring badar naken? Var går gränsen? Är det samma gräns som när "sötheten" försvinner?
---
Andra bloggar om: utseende
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
13 kommentarer:
Om det är medvetenhet som är gränsen, kan det vara samma. Man blir medveten.
Men beror inte sötheten på vad man gör? Ett elakt barn kan inte vara sött.
Och nakenheten på solskyddsfaktorn? Ingen vill väl ha brända barn?
Det är lite lustigt det där. Hur man slutar att vara söt i vuxen ålder och sedan tenderar att bli söt igen i rynkig och skröpplig ålder. Men på sätt och vis ligger det väl rätt nära, bara precis innan cirkeln sluts liksom.
De slutar vara söta när de istället blir odrägliga och dessutom börjar framföra något som kan tyda på en egen vilja.
Men jag låter mig inte luras. Jag har lärt mig att inte tycka om småbarn alls. Att vara söt är ingen förmildrande omständighet.
:)
desireé: "Ingen vill väl ha brända barn?" - Haha, bränt barn luktar illa, som talesättet säger.
k: Det lustiga är ju att i mellantiden, det är bara då man bryr sig.
la reina: Det är bara barn som är barnmänniskor - alla andra är vuxen och gammelmänniskor. ;-)
jontas: Hehe - egen vilja ska vara straffbart i idealsamhället. ;-)
Desirée: Jo då! Med ett gäng år som pedagog inom för- och grundskola kan jag skriva under på att ett barn med en ängels karisma, kan i själva verket visa sig vara en rikig Omen. Med andra ord, elaka skitungar kan vara fruktansvärt söta.
Syrran sa så sent som igår att det var jobbigt att ha ett så sött barn, för hon tyckte synd om dem som inte hade lika söta ungar.
Fast jag tröstade henne med att föräldrar är helt blinda för hur fula deras ungar är.
Men nu så kom jag faktiskt på ett undantag! En halvåret gammal unge som inte var särskilt söt. Fast man låtsas ju det förstås. Då sa mamman till ungen att "de finns ju de som blir sötare med åldern" som om hon anade den spelade förtjusningen. Ooops!
salt: Jag tycker att "fula" barn är söta på nåt vis ändå.
Ja det är konstigt det där att man som förälder automatiskt tycker att ens eget/egna barn är vackrast i världen. Fast tur är väl det. Hade jag inte tyckt att man din dotter är så söt, hade jag med all säkerhet kedjat fast vilddjuret i stolpe på gården och börjat kränga biljetter.
ep: Det är nog inbyggt i generna att man ska tycka sina egna är söta.
Att vara söt är ju till stor del könsbundet. En kvinna kan kallas söt från baby till gumma, men en man kallas endast söt från baby till ungefär lekisåldern. För en kvinna är det en kär komplimang att kallas söt. Man blir verkligen glad.
Mvh, Agathe
Agathe: Det kan jag tänka mig.
oj vad snurrig min kommentar blev. "Man din dotter är så söt"? Jag menar givetvis MIN dotter, men det kanske ni förstod
ep: Nä - jag trodde du hade en MANlig dotter - en son alltså. ;-)
Skicka en kommentar