söndag, oktober 22, 2006

stationsvakts känsla för sammet

När jag såg några bilder inne på PCL, påmindes jag om hur jäkla gammal jag egentligen är. Jag stammar från den tiden, när det finaste man kunde äga, var en snygg sammetsaffisch.
---
Andra bloggar om: ,

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är också jättejättegammal. Själv hade jag tre sammetsplanscher. En självlysande lieman à la skelett. En vattuman föreställande en svart naken kvinna med 70-talsafro. En med två enhörningar som flög med vingar i rymden. Cool, man!

mrdantefontana sa...

Jag hade en svart panter stående vid ett stup.
Hur snygg som helst.

Vanja sa...

och jag vill ju inte vara sämre så jag erkänner att jag hade en med leopard i djungel

Anonym sa...

sandra: Gärna .. helst tror jag.

jontas: Faktiskt - det finns bara en kommentar till sammetsaffischer: Cool Man.

Mrdante: Var finns de nu? Loppisar?

anne-maj: Slängda?

vanja: Alltid detta vilda och mjuka.

ul: Tja ... det måste ha nåt med datorer att göra.

Anonym sa...

ul: Det kanske är ... det är nig iPod.

Anonym sa...

*suckar ljuvt* Nostalgi.

Jag hade Edens lustgård, nån kul med en (racer-?)bil och... Eehhh... Ja, jag hade tre olika i alla fall.

Sen hade jag en elevkalender där jag klistrat in olika urklippta sammetsaffischer från baksidan av en tidning (Mitt Livs Novell?) på olika dagar, som dekoration.

På tal om det - i den kalendern skrev jag endast med min kulpenna som hade bläck i fyra olika färger. Finns det såna fortfarande?

Anonym sa...

snigel: De finns! Jag såg en rätt nyligen.