När jag såg några bilder inne på PCL, påmindes jag om hur jäkla gammal jag egentligen är. Jag stammar från den tiden, när det finaste man kunde äga, var en snygg sammetsaffisch.
---
Andra bloggar om: affischer, sammet
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
7 kommentarer:
Jag är också jättejättegammal. Själv hade jag tre sammetsplanscher. En självlysande lieman à la skelett. En vattuman föreställande en svart naken kvinna med 70-talsafro. En med två enhörningar som flög med vingar i rymden. Cool, man!
Jag hade en svart panter stående vid ett stup.
Hur snygg som helst.
och jag vill ju inte vara sämre så jag erkänner att jag hade en med leopard i djungel
sandra: Gärna .. helst tror jag.
jontas: Faktiskt - det finns bara en kommentar till sammetsaffischer: Cool Man.
Mrdante: Var finns de nu? Loppisar?
anne-maj: Slängda?
vanja: Alltid detta vilda och mjuka.
ul: Tja ... det måste ha nåt med datorer att göra.
ul: Det kanske är ... det är nig iPod.
*suckar ljuvt* Nostalgi.
Jag hade Edens lustgård, nån kul med en (racer-?)bil och... Eehhh... Ja, jag hade tre olika i alla fall.
Sen hade jag en elevkalender där jag klistrat in olika urklippta sammetsaffischer från baksidan av en tidning (Mitt Livs Novell?) på olika dagar, som dekoration.
På tal om det - i den kalendern skrev jag endast med min kulpenna som hade bläck i fyra olika färger. Finns det såna fortfarande?
snigel: De finns! Jag såg en rätt nyligen.
Skicka en kommentar