Livskvalitet behöver inte betyda att hela livet är tippentoppen. Det kan räcka med små stötar av kvalitet då och då. Jag har känt ett par sådana på sistone.
Häromkvällen gick jag ut en sväng. Det var en lätt kyla i luften, en sån som bara finns på hösten. Den lilla kylan, kombinerad med ljuset som var just då, och luftfuktigheten, tog mig tillbaks till mellanstadiet. Inget särskilt egentligen, bara en liten snabbvisit till en sedan länge glömd vanlig dag. Ett trevligt besök bara.
Imorse färdades jag med det nya pendeltåget över årstabron. Jag satt baklänges, med högra tinningen kallt lutad mot fönstret. Jag hade nån skön musik i lurarna, och utanför fönstret var allt svart - utom broräckets belysning som susade förbi i mörkret; swooosh ... swooosh ... swooosh. Lite drömlikt sådär.
Så mycket mer behövs egentligen inte för att batterierna ska hålla sig någorlunda laddade.
---
Andra bloggar om: livskvalitet
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
Just när man har skön musik i lurarna är det skönt att få baterierna laddade. Så att inte den sköna musiken börjar sacka och plötsligt bara låter swosch, swosch, swosch istället.
håkan: Ja, det är jobbigt när o:n tappas.
Skicka en kommentar